Mer om min man Henrik Karlberg (Del 1)

Här vill jag ge dig lite mer bakgrundsinformation om min man, konstnären Henrik Karlberg. Jag träffade Henrik 1994 (som 19-åring), och vi gifte oss 1998 (fler bilder från bröllopet finns här).

Henrik växte upp på ön Norrskata i Åbolands skärgård. Hans släkt kommer dels från Kökar (Karlberg), dels från Pargas/Nagu (Westerholm).

Han gick i en liten svensk skola med bara en handfull elever (4-10 personer i hela skolan).

Det var en bra miljö för en särbegåvad och högkänslig person som Henrik. Högkänsliga barn som får växa upp i rätt förhållanden blir särdeles lyckliga, mentalt friska och kreativa människor.

Läs mer om högkänslighet i blogginlägget: Är också du högkänslig?

Henrik var duktig i skolan och fick många gånger 2-3 veckors extra ledigheter, då han kunde hjälpa till på familjegården (istället för att frustrerad sitta och vänta på att de långsammare skolkamraterna skulle lära sig).

Han fick många medaljer i fri-idrott (när hans hälsa ännu var i skick).

Henrik körde bil på ön redan som 12-åring, och fick med dispens traktorkörkort när han fyllde 15. Han har avlagt både skärgårds- och kustskepparexamen (som 15/16-åring). Han växte upp på havet (med båtar) men kan inte simma.

Som 16-åring blev han brutalt påkörd av en bil på landsvägen, och det är ett verkligt under att han överlevde. Han träffades av bilens framända, och slungades via motorhuven så att han krossade både vindrutan och biltaket. Han landade sedan 15 meter längre bort, på vägkanten. Han dog inte – han hade änglavakt.

Henrik blev laudatur student 1993, från Pargas Svenska Gymnasium. Han hade vitsordet 10 i teckning. Hans modersmålslärare brukade läsa upp hans uppsatser för klassen. I realprovet svarade han på psykologifrågor, utan att ha läst ämnet i gymnasiet, och fick laudatur även för det.

På grund av Henriks ohälsa och funktionshinder blev han deklarerad oduglig till militärtjänstgöring.

Henrik blev antagen till både Handelshögskolan vid Åbo Akademi och Svenska Handelshögskolan i Helsingfors. Han valde Åbo. Han hade den högsta poängen i inträdesprovet det året (men skulle inte ha behövt göra inträdesprovet då han blev antagen på basen av sitt goda betyg). Han studerade ekonomi och juridik.

Henriks karriär på tingsrätten

Under uppväxten hade Henrik tillbringat mycket tid med ambassadörer och diplomater, som hade sina sommarstugor på (och kring) ön han bodde på. De var ofta jurister. Så när Henrik började studera siktade han själv på en internationell diplomatkarriär (via ekonomi och juridik).

Under studietiden fick han ett mycket eftertraktat jobb på Pargas tingsrätt, som fanns i ett vackert gammalt hus på Slottsgatan i Åbo.

Lagmannen såg Henriks potential och valde ut honom bland jättemånga sökande.

På tingsrätten började han med att sköta lagfarter och inteckningar. Tingsrätten hade två anställda som normalt skötte detta, men det var lång behandlingstid (nästan ett års kö för en lagfart). Henrik är effektiv, och på en månad (när de andra två var på semester) hade han ensam tagit hand om hela årets ärenden som låg i kö. Behandlingstiden blev efter det kortare än en vecka.

Henrik var omtyckt och uppskattad på tingsrätten. Många anställda var överarbetade och förde sina jobb till honom. I ett skede var Henrik hela tingsrättens sekreterare samtidigt som han också var lagmannens sekreterare, och höll ordning på allt, också de svåraste ärendena.

Domarna och notarierna förde sina ärenden till Henrik och bad honom förbereda ärendena och sköta om dem. Henrik gjorde domar som domarna sedan undertecknade. De flesta frågade honom hur de skulle döma i kvistiga frågor, för Henrik har logik, klarsynthet och sunt förnuft som få andra.

Henrik hade förut sett upp till domare, och trott att de är rättvisa och visa.

Efter att han själv, under några år, hade jobbat i rättssystemet (och sett verkligheten bakom kulisserna) ändrade han åsikt. Han ville inte ha mer med den världen att göra.

Han upptäckte att rättssystemet var ruttet och oprofessionellt, att de flesta människorna där var narcissister.

De ville bara bestämma och styra, och de älskade kontrollen. De hade inget hjärta. De var sorgliga, miserabla människor som inte ens kunde hålla ordning på sina egna personliga liv. Hur skulle de kunna skipa rättvisa?

Lagar och bevisning tolkades ofta godtyckligt och dokumentationen formades så att den skulle passa in i den subjektiva agendan. Felen gömdes bort med byråkrati och sekretess. Narcissisterna trodde dock själva fullt ut att de alltid gjorde rätt. Att de var ofelbara.

Ärendena var avgjorda i förväg innan rättegångarna. Rättegångarna var bara en teater, en charad, ett störande moment som måste formas att passa de förutfattade meningarna. Det var politik och personliga agendor som gällde, inte rättvisa. I pauserna satt domare, åklagare och advokater tillsammans i kafferummet och gjorde narr av alla parter. Senast där avgjordes ärendena i hemlighet.

Henrik vet vad han talar om. Han förberedde alla ärenden och gjorde domarna i förväg. Så fungerade det nästan alltid. Men det fanns också undantag. Det fanns bra personer (som inte var narcissister) men tyvärr var dessa tvungna att anpassa sig till systemet.

Henrik är som en superdator

Henrik har en mycket speciell och sällsynt förmåga att hantera data och se mönster (till och med när han sover).

Jag brukar jämföra honom med en superdator.

Man kan “mata in” data (och problem) på kvällen, och när han sover bearbetar hans hjärna (delvis omedvetet) all data, så att när han vaknar nästa dag har han kreativa lösningar och svar. Han har också en sällsynt förmåga att själv aktivt kunna delta i hjärnans processer när han sover, genom “lucid dreams“, och kan på så sätt styra drömmarna och göra ännu större upptäckter.

Nackdelen med den undermedvetna delen av hjärnan är att den inte riktigt kopplar till delen som hanterar långvariga minnen, så insikterna glöms snabbt bort. Fjärilar kallar Henrik dem. När han vaknar till har han bara några sekunder på sig att frenetiskt dokumentera alla tankar han fått under natten, annars är de borta för alltid, som sköra fjärilar som man ser ena stunden och nästa stund är de borta, omöjliga att hitta igen.

Ur psykologiskt perspektiv är allt detta mycket intressant, och något jag vill forska mer i, men för att inte gå alltför djupt in i Freudianska diskussioner här, får det bli till ett senare blogginlägg.

Henrik har en problemlösningsförmåga som få har. Han kan lösa vilken ekvation som helst med bara några smulor av data. Jag är själv högkänslig och särbegåvad, och ser saker som ingen annan ser, men Henrik ser allt, varje detalj. Han vet mer om andra än vad de själva vet om sig själva.

Varm karaktär och mörkt utseende

Henrik har en väldigt mjuk och snäll karaktär. Han är känslig och känslosam.

Han har ett hjärta fullt av kärlek.

Man kan alltid lita på honom, till hundra procent.

Han är så ärlig och uppriktig att de flesta blir generade. Han har ingen fasad, och bryr sig inte om vad andra tänker on honom. Han är raka motsatsen till narcissister.

Han är en rationell och logisk tänkare, som alltid söker objektiv information.

Henrik skadar inte någon, inte ens den minsta insekt. Han vill det bästa för alla.

Om det råkar komma in en spindel i huset så vill han rädda den. Han ber mig föra ut den eller flytta den till våra krukväxter, så att den får leva vidare där (Henrik har begränsad rörlighet så han kan inte själv böja sig eller nå golvet).

Henrik är alltid rättvis och behandlar alla lika, oavsett position.

Jag har personligen fått se hur Henrik lugnt och självsäkert, ansikte mot ansikte, satt statsministrar (och till och med Europaparlamentets talman) på plats när de haft fel. Jag skall skriva mer om det i ett senare blogginlägg.

Kökarborna lyfter inte på hatten för någon, sägs det (Henriks släkt kommer från Kökar).

Henrik är alltid lugn i stormen. En klippa.

Jag tror att detta lugn kan vara något som karaktäriserar Kökarbor överlag. En speciell egenskap som sitter i deras gener. De är vana med hårda stormar. Det är i stormarna som de bästa kaptenerna utmärker sig.

Här växte Henriks farfar upp, i det ljusa huset på berget i Karlby, Kökar. Se platsen på kartan här.

En annan av Henriks släktingar, konstnären och konstmuseimannen Victor Westerholm, målade också på Kökar. Jämför Kökar-bilden (som Henrik fotograferat i sin ungdom) med estetiken i Victor Westerholms Kökar-målning i detta blogginlägg.

Henrik är, liksom många Kökarbor, mycket mörk till sitt utseende.

Befolkningen på Kökar blev mörkare efter att Franciskanermunkar (från Medelhavet) kom och grundade ett konvent där.

Vart vi än reser, så tror alla att Henrik hör till lokalbefolkningen, och börjar ivrigt prata med honom på sina egna språk.

Han är exotisk, min medelhavspärla.

Jag minns en gång när vi reste i Tyskland. En grupp italienare satt och tittade och pekade på oss. De förde en livlig och högljudd diskussion. Efter en stund kom en av dem fram till oss, där vi stod ca 20 meter ifrån dem. Vi hade ingen aning om vad vi skulle vänta oss.

“Vi har slagit vad om att du är italienare” sade mannen på italienska. “Visst är du väl italienare?”

Han ville inte tro oss när vi berättade varifrån vi kommer. “Omöjligt” sade han buttert, “omöjligt“. De hade förlorat vadet.

I Finland händer liknande saker. Människor brukar fråga mig rakt ut (mitt framför näsan på Henrik), varifrån han kommer och i vilket land jag har hittat honom. Ingen tror att han är född här.

Väldigt många finländare bemöter honom mycket rasistiskt. Det har till och med hänt att när vi promenerat i staden så har fulla människor (som åkt förbi i taxi) stannat och hoppat ut bara för att anfalla oss.

Vi har aldrig känt oss trygga eller accepterade i Finland.

Även de finska myndigheterna behandlar oss som om vi skulle vara slavar utan rättigheter. Läs mer om Finlands missdåd i Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland) och i Henriks välskrivna, detaljerade och internationellt prisade essä (på engelska) Kafkaesque process in Finland – a letter from the Artist Henrik Karlberg.

Henrik är 185 cm lång men väger bara 55 kilo. Han är alltså smal som ett benrangel. Han har inte anorexi – det är hans svåra mag- och tarmsjukdomar, i kombination med Finlands helt sjuka förtryck av oss, som tär på hans kropp, och som orsakar mycket komplikationer i vår vardag (som nästan helt kretsar kring hälsoproblemen). Det är inte ovanligt att Henrik måste tillbringa 10 timmar av dagen sittande på WC.

Läs mer om Henriks hälsa och funktionshinder här >

I trafiken och djup intuition

Henrik är en väldigt lugn, artig och skicklig chaufför, som aldrig fått fortkörningsböter eller kört krock. Han lämnar plats åt alla. Jag tycker om när han kör.

Som högkänslig har han en djup intuition, och kan förutse faror. Han kan nästan räkna ut vad alla (människor och djur) kommer att göra, långt innan de gör det. Det är nästan oförklarligt.

Det händer t.ex. att han lugnt kör som vanligt på landsvägen, tills han plötsligt intuitivt bromsar in utan att ens själv veta varför, för att efter en sekund se en älg springa rakt framför bilen, i trygghet.

Hans undermedvetna “jag” måste ha plockat upp någon signal som det medvetna jaget inte ännu upptäckt, och signalerat faran, som på så sätt kunde undvikas.

Vi högkänsliga är födda med ett mycket känsligt nervsystem, som gör att våra hjärnor djupare och intensivare kan bearbeta och analysera stimuli och intryck. Nästan som ett sjätte sinne.

Jag skall skriva några blogginlägg om högkänslighet strax.

Men först skall jag avsluta detta blogginlägg med frågan som de flesta ställer till Henrik efter att de bekantat sig med honom och hans färdigheter:

“Varför sitter du inte på Arkadiabacken? Du skulle behövas där!“

* * * * *