Se min farfars dyrgrip (en charmig Olympus filmkamera)

Den här charmiga kameran har jag ärvt av min farfar Karl-Erik, som var borgmästare i Karleby. Kameran var hans dyrgrip – det han älskade mest av allt i livet.

Farfar hade sitt namn vackert ingraverat på kameran (framför avtryckaren), som på en vigselring. Kameran var hans skatt.

Min farfar var jurist. Han var en sträng och allvarlig man. Jag minns honom som en rätt sorgsen man, och hans största besvikelse i livet var hans barn.

Men när han hade denna kamera i handen var han gladare, så han hade den nästan alltid med sig. Jag tror det var hans lyckoamulett. Det var kanske hans flykt från verkligheten.

Här ovan poserar min farfar stolt, med kamerafodralet i handen, framför en reklam för tyska Playboy. Bilden är från början av 1990-talet.

Den tyska versionen av Playboy publicerar väldigt vackra nakenbilder, i en mer europeisk stil än den amerikanska versionen. På farfars tid uppskattade vettiga människor nakenhet som något vackert och fint – det var ingenting folk var barnsligt livrädda för. Nakenhet representerar ju den ultimata friheten, det mest naturliga av allt. Och det ser man tydligt på den här frigjorda, glada och stolta bilden av min farfar.

Kameran är en Olympus Trip 35 från 1973. Det är en filmkamera.

Som konstnär har jag fått utbildning i traditionell framkallningsteknik, så jag kan själv göra pappersbilder manuellt i mörkrum. Det finns en charm i det, som inte går att återskapa med digital utrustning.

Jag tar det som en ära att det var jag som fick farfars dyrgrip. En kamera säger mer än tusen ord.

* * * * *