Author: Kia Karlberg

Kia Karlberg dj Kia

#6 Biografi: Utomlandsvistelser och bilar

Här är ett exempel från år 2004-2005 på hur vi brukade leva sådana tider då sjukdomen inte var ett hinder:

Vi for i oktober till Spanien och bodde där i några månader, kom hem i mitten av december för att följande dag åka för två veckor (jul och nyår) till Zermatt, Schweiz. När vi kom hem åkte vi till New York för någon vecka för att delta i finalen av den största internationella modelltävlingen i världen, Ford Models Supermodel of the World. Vi kom sedan tillbaka och var några dagar hemma, och åkte därefter några veckor till Florida. Då bodde vi i Miami, Palm Beach och Key West. Efter det kom vi tillbaka till Åbo innan vi några dagar senare igen åkte till Spanien och tillbringade den större delen av våren där. Så här fortsatte livet, ofta mer än halva året på resa och vi spenderade främst somrarna i Finland.

Det här var främst under åren som Henrik mådde lite bättre, de senaste 12 åren har vi inte flugit alls.

Henriks hälsa blev åter sämre och det var svårt att utföra regelbundet förvärvsarbete. Hans designföretag Dreamsite (som hade t.ex. Gigantti och börsbolag som kunder) avslutades 2005/2006 och verksamheten såldes till en reklambyrå.

Vi bestämde oss för att ännu försöka resa runt världen, samla inspiration för konsten och skaffa erfarenheter, samt göra goda gärningar. Vi deltog i (och arrangerade) olika välgörenhetsprojekt på väldigt hög nivå.

Kia tar farväl av ministrar, statsministrar, presidentfru och Kungliga Högheter utanför Schloß Neuwaldegg i Wien, Österrike, 2007.

Vi har samvetsgrant samarbetat med många kända och ledande personer, som alla kan gå i godo för oss. Ni kan fråga t.ex. statsministrarna Mart Laar från Estland, Kjell Magne Bondevik från Norge, och Andrius Kubilius från Litauen. Ni kan fråga Jerzy Buzek som varit både Polens statsminister och Europaparlamentets talman. Ni kan fråga internationella finländare som t.ex. Ari Vatanen, Eija-Riitta & Atte Korhola, och Hannu Takkula. Listan kan göras hur lång som helst.

Kia Karlberg med Jerzy Buzek
Kia Karlberg med prof. Jerzy Buzek (Polens premiärminister 1997-2001 samt Europaparlamentets president 2009-2012).

Vi har förmågan att jobba på högsta internationella nivå – och kommer även i fortsättningen att göra det, om bara hälsan det tillåter.

Speciellt vintrarna är krångliga för hälsan för oss båda. Vi kan inte alls röra oss på vintern i Finland och längre sjukdomsperioder med rygg/ledbesvär brukar oftast inträffa under vintrarna. Kylan och halkan är besvärliga för artritis, reumatism och rygg- och ledproblemen.

Som tur är så är vårt hus varmt och skönt. Vi har nästan alltid 26,7 graders innetemperatur året runt, vilket varit det mest optimala för hälsan. Tack vare att vi byggt huset otroligt välisolerat går det att hålla denna temperatur nästan helt med en enda energisnål luftvärmepump, vilket gör huset mycket miljövänligt.

Vi har gjort många resor och bott på många platser.

Vi spenderade fortsättningsvis mycket tid utomlands, främst i Medelhavsområdet; Spanien, Frankrike, Portugal, Italien och Grekland. Detta har alltid varit en självklar del av våra liv. I övrigt lever vi väldigt stilla och lugnt, som sagt med långa sjukdomsperioder då vi inte alls kan åka någonstans.

Vi är inte turister. Vi är upptäckare och forskare, som med nyfikna ögon och öppna sinnen tar del av vardagslivet och kulturen överallt där vi befinner oss. Vi vill alltid lära oss nya saker. Vi går våra egna vägar. Vi har samlat unika och spektakulära erfarenheter till våra liv. Vi är uppmärksamma och känsliga och ser möjligheter som ingen annan ser. Vi hittar nya dörrar och frågar oss alltid: Vad finns där bakom? Och vi fortsätter alltid framåt.

Hösten 2007 åkte vi omkring med bil runt Europa. En dag vaknade vi i Cannes och bestämde oss för att köra tillbaka till Åbo. Vi satte oss i bilen och efter 20 timmar i ett sträck (drygt 1800 km) var vi i Malmö. Sedan vilade vi oss lite på en bensinstation tills vi körde dryga 600 km till Finlands-båten som avgick från Stockholm till Åbo. Vi hann till färjan med 20 minuters marginal.

Detta var med min föregående bil, en blå Ford Cougar V6 coupé, som jag hade i 8 år. Före Cougarn hade jag en gul Honda HR-V 4×4 SUV och innan det en mörkblå Opel Calibra coupé (min första bil).

Nu har jag haft en Volvo XC60 i över elva år (mer om den senare). Volvons fulla specifikation + 53 bilder finns här. När jag nästa gång byter bil, hoppas jag att det blir en el-bil.

* * * * *

#7 Biografi: Drömmen om Paris byttes mot mardröm i Helsingfors

Vår dröm var, vid denna tid, att spendera en längre tid i konstnärernas stad Paris, helt som Henriks släkting, konstnären Victor Westerholm gjorde på 1800-talet.

Hösten 2008 tömde vi därför huset i Åbo och lade ut det till försäljning. Vi flyttade till en temporär liten (hyrd) bostad på Bulevarden i Helsingfors, med planen att så fort huset sålts åka ut i världen för en längre tid. Vi valde Helsingfors för att vara närmare flygfältet (och släktingar).

Men så kom finanskraschen 2008-2009. Bostadsmarknaden stod stilla och vårt hus hörde till de dyraste till salu. Inte ett enda hus såldes i den prisklassen under ett par år i Åbo.

Henriks hälsa försämrades på nytt och vi flyttade sommaren 2009 tillbaka till vårt osålda hus i Åbo, fortfarande med drömmen om Paris levande.

Valet att flytta till Helsingfors var ett av de beslut jag ångrar mest i hela mitt liv på grund av det mörker, den dysterhet och inskränkthet som jag upplevde att råder där. För en konstnär var det en mardröm, det var den sämsta möjliga omgivningen för kreativt skapande – ingen öppenhet, kreativitet eller tolerans och rasismen mot svenskan (och överhuvudtaget) var påtaglig.

Ända från att jag var liten och växte upp i en helsvensk miljö fick jag lära mig att det var farligt att tala svenska; talar man svenska i spårvagnen eller i centrum kunde man bli slagen och anfallen, så det måste man akta sig för. Man var aldrig trygg. Arga, våldsamma män kunde börja skrika åt en bara för att man talade svenska.

Det finska språket blev för mig förtryckets språk, förknippat med trauma – ett språk som förkroppsligar ett intolerant och rasistiskt samhälle. Som en följd av det kopplar jag ihop finska med hot och hat och har därmed tagit avstånd från allt finskt.

Jag har inte läst en inhemsk tidning, eller tittat på inhemsk TV, eller hört på radio, sedan min barndom. Att höra finska är som att höra påminnelser om påhopp, attacker mot mig (och min man) och trauman. Också därför har jag valt att ha minimal kontakt med det finska samhället och söker all inspiration och alla impulser utifrån, internationellt. Min man är likadan, också helsvensk, utan kontakt till det finska samhället. Han är uppvuxen på en liten ö i Åbolands skärgård, och fick redan som barn alla sina impulser från Sverige och Åland.

* * * * *

Kia och Henrik Karlberg

#8 Biografi: Eremitliv och No Contact

Jag och min man Henrik lever som eremiter, utan telefon, post, e-post eller sociala medier. Vi tittar inte på tv och läser inte tidningar. Vi lever i total avskildhet och älskar det.

Att inte bry sig om vad andra människor tycker och tänker är skönt – och att inte ens veta om vad andra tycker och tänker är ännu skönare. Man har sin alldeles egen värld och är lycklig. Man behöver inte ha med den hemska olyckliga världen att göra.

Det är en härlig känsla att vara fri från samhället, utan kontaktyta. Som att bo på en ö. Eller i sitt eget land. Man mår så mycket bättre så.

Fullständig frihet. Ingen kontakt med narcissism. Ingen kontakt med narcissisternas förödande gaslighting.

No Contact heter detta inom psykologin. Det är det enda fungerande sättet att bli fri från narcissisternas våld och värld.

No Contact är ett bra sätt att peka ut hur oviktiga narcissisterna och deras värld är – och det driver dem alltid till vansinne. När de inte når dig kan de ju inte dominera, manipulera och straffa dig.

Jag rekommenderar No Contact till alla (och speciellt till alla högkänsliga personer). Läs mer om No Contact här.

[ bildtext: Min man Henrik kommer från en liten ö i havet och har avlagt Navigationsförbundets skärgårds- och kustskepparexamen. ]

* * * * *

Kia Karlberg

#9 Biografi: Som outsider konstnär i ett trångsynt Finland

Jag är en global medborgare, som inte delar in världen i nationer. De enda orsakerna till att vi har fortsatt att vara bosatta i Finland är dels för att jag har Villa Kia huset och Elfving-familjeföretaget här, dels på grund av hälsoskäl eftersom min man har stora problem med hälsan.

Vår vardag är en delikat och känslig balansgång att försöka orka, leva och hålla alla sjukdomar under kontroll, en konstant kamp mot ohälsa och sjukdom, som dominerar vårt liv. Jag tror ingen kan förstå hur jobbigt det är, om man inte själv är i samma situation.

Huset på Hirvensalo har i sig blivit en börda, som det egentligen skulle vara skönt att slippa. Det har hållit mig tillbaka, i en negativ omgivning där ingen människa kan leva ett fritt, konstnärligt nyskapande liv. Det har blivit en broms i min utveckling och jag ser ingen framtid här om inte väldigt stora förändringar sker. Vad gäller huset så längtar jag efter nya utmaningar.

Alla mina impulser och konst-inspiration kommer utomlandsifrån. Vi utforskade konsten internationellt, vi hade lärt känna konstnärer runt världen och vi hade ingen kontaktyta till det finländska samhället eller finsk media. Detta är antagligen svårt för utomstående att förstå men det har varit vitalt för mitt konstnärliga skapande, för att komma upp till den nivå jag är på idag, och det hade varit omöjligt för någon annan att uppnå i Finland, där alla är mer eller mindre bundna till mentaliteten och måste på sätt eller annat följa den och anpassa sig.

Som en avvikande och självständig “outsider” ser jag annorlunda på världen, jag har en annorlunda och unik synvinkel att erbjuda. Jag är inte instängd i det rådande tankesättet och är fri att skapa bortom det.

Min situation liknar konstnären Heléne Schjerfbecks situation. Hon isolerade sig i Hyvinge och åkte inte till Helsingfors på åratal (och hon längtade för övrigt också alltid tillbaka till Paris). Hon hade också hälsoproblem och var helt svenskspråkig. Hennes isolation var det som krävdes för att hennes konst skulle florera. Men hon var utstött av folket och den tidens konstetablissemang. Ingen såg något värde i hennes konst eller talang. En av de få som stödde Heléne och återkommande köpte verk av henne var faktiskt Henriks släkting Victor Westerholm, Åbo konstmuseums grundare och ledare, som även han var utfryst av det finska konstetablissemanget på grund av sin innovativa och internationella konststil; impressionismen (Finland godtog inte impressionism som konst). Tack vare Westerholms öga och initiativ har museet nu en imponerande samling av Schjerfbecks tavlor. Idag anses Schjerfbeck vara Finlands mest betydelsefulla konstnär, fast alla i Finland tidigare spottade på henne.

Det sägs att man ska lära sig av historien, men ingenting har ändrats i Finland under alla dessa år.

Läs mer i Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland).

* * * * *

#10 Biografi: Mera hälsoproblem och min nya bil

Vintern 2010 insjuknade min man till sådan grad att han blev totalt invalidiserad i över ett år. Han kunde knappt röra sig och jag fick mata och tvätta honom.

Jag berättar utförligt om min mans invaliditet, och om hur drastiskt den har påverkat vårt liv, vår livsstil och våra inkomster, i en skild artikel.

Artikeln heter Min man Henrik Karlberg: hans funktionshinder, hälsoproblem & nollinkomst, och du hittar den även i Dokumentation & Bilder.

Jag köpte på hösten 2010 en ny bil, en trygg och säker Volvo XC60 som jag fortfarande har. Den är hög och har stora dörrar, så att Henrik lättare skall kunna sätta sig in i bilen. Vi tänker ekologiskt och kör endast då det är nödvändigt. Nu, efter elva år, är bilen körd endast 40.000 km, fortfarande i skick som ny. Bilderna är tagna sommaren 2020.

Se fler bilder (och bilens fulla specifikation) här.

* * * * *

#11 Biografi: Min konstnärsutbildning och fotokonst

Läsåret 2010-2011 gick jag en fotograf- och konstnärsutbildning i Åbo.

I min fotokonst var jag fokuserad på estetik och ville fånga skönhet och ta fram det vackraste i allt jag fotograferade. Jag gillade inte att fotografera människor och tyckte det var frustrerande och jobbigt trots att jag är en av Finlands bästa. Jag fotograferar helst saker, djur, fåglar och natur. Min specialitet är att hitta skönhet och att finna det som är vackert där andra inte har upptäckt det. Det var som en väldig utmaning, en jakt på det vackraste jag kunde hitta varje gång jag fotade, i varje person eller objekt framför min kamera. Som konstnär lyckas jag fånga unik skönhet i varje person jag fotograferar, oberoende av utgångsläget.

Min konst är filosofisk framför allt annat, ofta med estetiska inslag, men estetiken är inget självändamål. Fulhet kan filosofiskt fungera väldigt bra i konst. Det var ändå tack vare mitt estetiska öga som jag kom till en nivå som ingen annan är på och det var därför folk, kända och okända från hela landet, kom till min konstnärsateljé. Jag hade någonting som man inte annars hittade i detta landet. Jag hittade alltid skönhet och estetik även i det estetiskt fulaste objektet.

Jag hade en “magic touch” när jag fotograferade, en speciell förmåga som jag inte riktigt kan sätta ord på själv, men som kanske kunde uttryckas som en konst att skapa stjärnglans av vem eller vad som helst. Eller helt enkelt att skapa internationella och lockande verk av högsta klass, oavsett objekt.

Jag fotograferade många människor som var på toppen, eller ville till toppen, i olika synliga branscher; modeller, skådespelare, kändisar, artister, politiker och affärsmän. De flesta av de här människorna var själviska, otrevliga, och rent av vidriga som människor. Vackra på utsidan men fula inuti. De hade ingen själ, inget hjärta, inget samvete. De upprätthåller en falsk fasad, för att lura allmänheten och omgivningen.

Jag förstod att någonting var fel men inte exakt vad. Jag kände igen det narcissistiska mönstret från barndomen och min sorgliga uppväxt, men hade ännu inget ramverk för att hantera problematiken.

Först senare insåg jag att de flesta personerna jag fotograferat verkligen var giftiga narcissister som utan samvete ensidigt ville utnyttja min förmåga till sin egen nytta – de ville stjäla stjärnglansen. Min unika förmåga var för dem otroligt värdefull, men de ville bara exploatera mig som en slav.

Man kan säga att jag omedvetet var med och byggde upp en kultur, där jag med min förmåga lyfte fram ondskefulla och illasinnade människor till kändisskap, till toppen av samhället. Dessa hemska människor borde inte få ha någon synlig eller påverkande position/makt i ett hälsosamt samhälle.

Jag såg alltså verkligheten bakom narcissisternas fasader, men i brist på bättre förståelse där och då, var jag tyvärr med och byggde upp de vackra fasaderna.

Alla människor älskade mina bilder, vilket också ledde till att folket började tycka om de personer som var avbildade i mina verk. Jag kunde väcka ett ha-begär genom mina verk. Jag hade makt att styra människors perception.

* * * * *

#12 Biografi: Konstutställningar och mitt skapande

Mina tavlor och bilder har varit med i flera konstutställningar men jag har aldrig strävat efter att göra mitt namn berömt. Jag har inte sökt ära. Skapandet, inte erkännandet har varit viktigt.

Idag är konst för mig mer än bara skönhet, det är liv.

Jag uppskattar det icke-perfekta, och ju knäppare desto bättre.

Äkthet är viktigt. Jag vill skilja det äkta från det oäkta.

Jag vill ha råheten, verkligheten, skörheten och det bräckliga. Jag söker sanningen. I kombination till skönheten, på sitt sätt. Där finns det verkligt vackra.

Eftersom mina inkomster kommit från familjeföretaget Oy Elfving Ab så har tanken med min konstnärsverksamhet aldrig heller varit ekonomisk utan jag har sett det som min plikt och mitt ansvar att förvalta och förädla mitt konstnärskap eftersom jag har haft unik möjlighet till det, på ett sätt som är få förunnat.

Det självständiga, fria skapandet har varit det viktiga.

Jag är en fritt utövande konstnär och det konstnärliga skapandet är mitt liv och min livsstil, inte mitt jobb. Jag gör inte konst för konstinstitutioner eller marknaden, utan för det verkliga livet.

Idag är målet med min konst att ”verken ska vara en katalysator för att göra världen bättre”.

Jag skapar inte för pengar – jag har alltid helt och hållet skapat självständigt, för mitt eget konstnärliga skapandes skull, med min egen vision som min drivkraft. Denna frihet har möjliggjorts av min privilegierade ekonomiska situation. Jag har aldrig gjort något på beställning och aldrig fått en euro för något jag gjort.

* * * * *

#13 Biografi: Ännu mera hälsoproblem och självisolering

2011/12 insjuknade min man Henrik allvarligt i Ulcerös Kolit, en kronisk autoimmun sjukdom, och eftersom han var nära döden måste han spendera längre tider på sjukhus.

Sjukdomen gör att kroppens immunförsvar attackerar de egna organen så att man förblöder.

Tidvis, tack vare immunsuppressiva läkemedel, mår han bättre men han blir mera mottaglig för alla andra sjukdomar.

Du kan läsa mer om Henriks hälsa här >

Eftersom vi är ansvarsfulla så inleddes här för vår del vår isolerade självkarantän, och vi började i allt högre grad undvika folksamlingar, sammankomster och restauranger. I början kändes det väldigt tungt och ovanligt, att vara utan allt sådant, men man vande sig efter en tid.

Vi har alltsedan dess (i över 10 år) varit tvungna att leva som eremiter, isolerade och avskilda från samhället. I dagens COVID-19-pandemi låter det kanske inte lika främmande längre, eftersom de flesta har varit tvungna att leva isolerade och försiktiga – men det är en väldigt stor omställning då man är tvungen att göra den.

Pandemier är övergående, medan kroniska sjukdomar är livslånga. Så begränsat som människor periodvis hamnat att leva under pandemin, måste vi leva resten av livet.

* * * * *

#14 Biografi: Mångdubbelt offer för narcissistiskt våld

Jag är mångdubbelt offer för narcissistiskt våld. Jag är dotter till en narcissist och har vuxit upp i en dysfunktionell familj. Du kan läsa mer om min uppväxt här.

Som jag tidigare nämnt, så är både jag och min man mycket snälla och generösa människor, super-empatiska och högkänsliga personer som psykologin kallar det. På psykologernas NPI-skala (Narcissistic Personality Inventory) får jag resultatet 3 av 40, och min man 4 av 40. Medeltalet för alla människor är drygt 15 av 40, och narcissister får förstås de högsta poängen.

Vi var lätta offer för narcissistiska människor som såg en möjlighet att utnyttja oss, och dra nytta av vad vi hade. Vi var godtrogna och blåögda. Vi trodde gott om alla. Vi litade på illusionen om ett rättvist finskt samhälle med jämlikhet, öppenhet, demokrati och konstnärlig frihet.

Några av de mest falska och exploativa människor jag träffat började en kampanj av psykiskt våld mot min man när de fick veta att han var sjuk och svag. De drog in mig också. De elaka människorna ville inte bara kontrollera och dominera oss, de ville förgöra oss (enligt det typiska mönstret som narcissister och psykopater har). De började göra vårt liv till en mardröm av aldrig tidigare skådade proportioner.

Narcissisternas mönster är alltid att hänsynslöst exploatera andra för sin egen nytta. Mönstret är tydligt och prediktivt.

Jag forskar om narcissism och kommer nedan att beskriva narcissisternas prediktiva mönster noggrannare; hur de ljuger, förvränger, manipulerar, svartmålar samt projicerar sina egna fel på sitt offer, för att med härskartekniker upprätthålla absolut makt och dominans, och för att totalt förgöra och straffa de offer som vägrar dansa efter deras pipa. Omgivningen går alltid på narcissistens skickliga spel och tror att narcissisten är ett offer, vilket i praktiken skär av all support för de verkliga offren. För att detta skall fungera bra behövs det hemlighetsmakeri, alltså sekretess och ingen insyn.

Narcissister dras till varandra. När flera narcissister samarbetar blir våldet exponentiellt.

Definition av Narcissistens beteendemönster:

Narcissister döljer sig bakom en söt, trevlig, charmig och sympatisk fasad. I verkligheten är de onda, egocentriska, manipulativa och odrägliga personer. De ljuger så de tror det själva. Och de ljuger om precis allt. Deras sanning och fakta är vad de tycker. De saknar empati, sympati och samvete. De styrs av en strävan efter makt, status och berömmelse, och söker endast sin egen nytta. Varje relation med en narcissist är ensidig och destruktiv.

Narcissister är skickliga på att nå sina mål, alltid på bekostnad av andra. De har ett enormt kontrollbehov, och vill dominera till varje pris. De utövar diverse härskartekniker, våld, hot och utpressning för att få sin vilja igenom. De har helt egna spelregler, som ständigt ändras. De är inte lojala mot någon. De håller inte överenskommelser. De är otroligt avundsjuka och lättkränkta. De har orealistiska krav. De tror de har rätt till precis allt, och att de står över alla andra. De tar alltid äran, men aldrig ansvar, skulden eller konsekvenser för något. De plockar russinen ur kakan. De förvrider allt så att felet skall sättas på andra. De projicerar sina egna fel och brott på andra. De låtsas alltid vara ett offer. De skapar konflikter, drama och intriger, där narcissistens enda mål är att dominera och förstöra sin motpart. Narcissister har förödande konsekvenser för alla. De smutskastar alla som står i vägen för deras ego. De vänder omgivningen mot offret, isolerar offret och skär av allt stöd. De gör vad som helst så att ingen skall ha insyn i vad som pågår. Allt måste hållas hemligt. De vill ha fullständig kontroll i ett fullständigt mörker. Saker tas ur sitt sammanhang och förvrängs för att passa narcissistens berättelse. De tar bort fokus från den egentliga frågan. De har bara rättigheter och inga skyldigheter. De är hypokriter, mästare i skådespel. De lever i en låtsasvärld, och levererar åsikter som fakta. De förväntar sig alltid särbehandling. Narcissister hatar sanning, öppenhet och verklighet, för allt det avslöjar dem.

När omgivningen tror på narcissistens falska spel blir konsekvenserna ödesdigra. Om man litar på en narcissist drar man alltid fel slutsats. Omgivningens sympatier ges till narcissisten, som är den verkliga förövaren, skurken. Narcissistens offer får ingen förståelse eller hjälp, utan dubbelbestraffas. När det sker genom maktpositioner på kollektiv nivå leder det till felaktiga och förödande myndighetsingrepp och svartmålning i massmedia. Den kollektiva narcissismen träder fram.

För att kunna se igenom narcissisters beteendemönster behövs fullständig genomskinlighet och öppenhet. Det behövs ljus. Sakfrågan måste öppet diskuteras.

Det är enkelt att avslöja narcissistens mönster om man objektivt kan addera ihop spelet med full information. Mönstret är mycket förutsägbart när man vet vad man skall leta efter. Bitarna faller på plats och narcissisten avslöjas.

Det har varit tungt att bli orättvist anklagad och anfallen men detta har samtidigt öppnat mina ögon för problematiken gällande narcissistiska människor i större bemärkelse än bara inom familj och relationer.

Följande chock var att identifiera att det narcissistiska mönstret fortsätter, nivå för nivå, genom hela samhällssystemet, ända upp till toppen. Systemet har gjort fel efter fel, och skyddat sig genom att göra ännu större fel. Allt detta döljs av total sekretess, helt utan offentlig insyn, genomskinlighet och offentlig debatt. Du kan läsa mer om det i blogginlägget: Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland).

Ur mänskligt perspektiv är situationen givetvis tragisk för mig och min man, men händelserna har avslöjat ett tydligt mönster hos de narcissistiska individerna och det narcissistiska samhället. Systemet avslöjar sig själv, i sin kamp för att upprätthålla den falska fasaden till varje pris.

Mina empiriska observationer av händelserna kan bygga vetenskaplig förståelse för hur narcissistiskt våld fungerar i samhällssystem.

Genom att identifiera och forska i detta mönster har jag fått insikter som är banbrytande och som på sikt (under de kommande generationerna) kommer att leda till stora globala förändringar och förhoppningsvis en revolution av sanning, kärlek och öppenhet. Jag återkommer till det här senare i min text.

* * * * *

Villa Kia Hirvensalo Trädgård Turku Finland Åbo garden puutarha

#15 Biografi: Min trädgård och varför den är så viktig

För att komma bort från stress och bekymmer har jag satsat alltmer på trädgården. Vi har designat och skapat vår egen trädgård från ingenting. Tomten var förut bara en öppen, nersjunken åkerplätt, nästan 1900 m² stor.

Jag är en passionerad och kreativ trädgårdsmästare och älskar att vara i trädgården. Att klippa gräs, rensa ogräs, vattna, kratta, planera, ansa, klippa häckar – allt är givande att göra.

Trädgården reflekterar hurudana vi är. Det finns ett gammalt talesätt av Alfred Austin: “Show me your garden and I’ll tell you what you are“.

“Show me your garden and I’ll tell you what you are“

Naturen och grönskan är otroligt viktiga för mig. Trädgården har varit ett av mina huvudprojekt på sommarhalvåren och jag är många timmar varje dag ute och jobbar i trädgården, som vi sköter helt själva.

Trädgården är både modern och klassisk med inspiration från Medelhavet. Den består av två delar; en stram, strikt del med strukturer och rabatter, och en friare del som är anpassad för det som vi kallar “wildlife”, alltså fåglar, insekter och djur. Vi försöker se till att alla har det bra; vi skapar boplatser för fåglar med holkar, träd och buskar. Djur och insekter hittar mat där och vi planterar fjärils- och bivänliga plantor och växter. I trädgården har vi placerat ut flera vattenpunkter så att fåglar, insekter och djur kan dricka. Också luftkvaliteten i området förbättras tack vare de 600 träd och thujan vi planterat.

Vi har en kompost dit vi för trädgårdsavfall, en del hushållsrester, toarullar och löv. Komposten ger nyttig gödsel till delar av trädgården. Den är ett effektivt och miljövänligt sätt att minska andelen hushållsavfall som hamnar i soporna. I övrigt sorterar vi noga allt avfall så att det mesta kan återvinnas, genom att ha egna sorteringskärl för varje sorts avfall.

Det tog många år att skapa och forma trädgården och även om den nu har nått mognad blir den ändå aldrig klar. Det finns alltid nya projekt och idéer att förverkliga. Den är ett levande konstverk som förändras varje år.

Allting är cykliskt i naturen – varje årstid har sin egen charm med sina egna uppgifter och upplevelser. Trädgården är ett viktigt ställe för mediterande och reflekterande över meningen med livet. Man känner sig grundad i naturen. Man glömmer alla bekymmer runtomkring en och kan stilla sitt sinne medan man koncentrerar sig på något fysiskt, eller på att planera en kommande plantering, eller bara på att njuta av den skönhet som omringar en.

Man finner lugn och ro och värdighet i djupet som en trädgård förmedlar. Man ser och upplever saker som man inte gör inomhus eller i städer. Att bygga upp och sköta en trädgård är ett terapeutiskt och kreativt, fysiskt hårt men väldigt belönande jobb. Jag själv ser trädgården som en nyckel till psykiskt och fysiskt välmående. Jag får starkare muskler, starkare hjärta, bättre sömn, bättre självförtroende och mindre stress, ångest och depression.

Trädgårdsskötsel är också en moralisk och pragmatisk livsskola som ger dygder som tålamod, uthållighet, tillförlitlighet och ödmjukhet. Man inser sin litenhet inför naturens krafter, man kan uppleva och bearbeta många olika känslor som glädje, sorg, optimism och hopp. Det gemensamma är att man får bearbeta det man upplever och att naturen är väldigt direkt. Den har ingen fasad. Man ser livets bräcklighet, ena dagen finns man, den andra inte. Livscykeln. Nytt liv och nya möjligheter varje vår.

Naturen är natur – det händer saker, vissa saker trivs inte bra medan andra frodas och lyckas väldigt bra. Man får anpassa sig och se det som fungerar just i de förutsättningar som råkar existera på platsen. I trädgården kan man också experimentera och lära sig nya saker.

Man lär sig med tiden att acceptera att saker händer, växer, kommer och går. Man inser att saker tar och får ta tid. Naturen har sin egen vilja, sin egen gång. Det finns en massa faktorer som man inte kan påverka – även om man försöker skapa de bästa förutsättningarna kan man inte kontrollera någonting. Detta inger respekt och vördnad och insikt. Man får analysera vidare då det är något man inte förstår, eller som inte fungerade så som man trodde att det skulle göra. Man får ta lärdom av naturens vishet, det finns otroligt mycket att hämta där. I trädgården kan man vara sig själv, utan yttre påtryckningar eller påfrestningar. Man kan gå med eller utan kläder och naturen tycker det är det mest naturliga som finns.

Hittar man någonting som fungerar kan man upprepa det om och om igen i trädgården. Det är en otrolig känsla att se saker man planerat ta form, växa till sig och leva sitt eget liv och i sin tur generera nya möjligheter till liv. Livscykeln påbörjas återigen, ett nytt år och en ny tid.

I blogginlägget Så ledde Villa Ephrussi till Finlands finaste häck (+ 5 skötselråd) berättar jag mera om inspirationen till vår trädgård och ger praktiska skötselråd, hur man sköter en tujahäck.

På sidan Dokumentation & Bilder finns det mera trädgårdsbilder. Jag har också gjort en vacker video av årets första gräsklippning (med min batteridrivna gräsklippare).

Se också Trädgården & alla växter i bilder (detaljerad växtlista).

* * * * *