Jordgubbswienerbröd är ett festligt och frasigt wienerbröd, med färska jordgubbar och vaniljkräm. Det är en säsongsprodukt, en riktig sommardröm – frasigt, sött och fräscht.
Min favorit (i Åbo) är jordgubbswienerbröd från Kosken Leipomo, ett lokalt Åbo-bageri som funnits i över 100 år (grundat 1918). Deras jordgubbswienerbröd är laktosfria. Kosken Leipomo har flera butiker och caféer i Åboregionen, och de erbjuder också praktisk hemleverans.
På finska kallas jordgubbswienerbröd för mansikkawiener eller mansikkaviineri.
Wienerbröd är ett bakverk som bakas av wienerdeg. Wienerdegen tillverkas genom en process där man kavlar in och viker in matfett (i flera lager) i en kall deg. Resultatet av de många tunna lagren (oftast 27 lager) blir vid gräddning ett frasigt och gott bakverk.
Se här hur man kavlar wienerdeg:
Wienerbrödet kommer ursprungligen från Danmark. På mitten av 1800-talet blev danska bagare inspirerade av bakverk från Österrike, och danskarna utvecklade då det världskända och klassiska danska wienerbrödet.
I Norden kallas bakverket Wienerbröd, medan det i resten av världen kallas Danish Pastry eller bara Danish. I Wien heter det Kopenhagener.
Jag vill uppmana dig att sortera ditt avfall. Genom att sortera avfall kan man bättre ta tillvara och återanvända jordens begränsade resurser.
Jag har länge sorterat mitt avfall, och på senaste åren har det blivit mycket lättare tack vare sorteringskärlen och återvinningstjänsterna som avfallshanteringsföretagen erbjuder till småhus.
Vår avfallshantering (i Åbo, Finland) sköts av L&T Lassila-Tikanoja. Företaget har konstigt nog ingen svenskspråkig information på sin webbplats, så jag har ingen länk att erbjuda dig.
Vi har ett 240 L avfallskärl för brännbart avfall (avfall för energiutvinning), och ett 370 L Nelilokero Quattro Select fyrfackskärl för sorterat avfall.
L&T Lassila-Tikanoja Nelilokero fyrfackskärl. Ett stort minus är att texterna bara står på finska.
Nelilokero fyrfackskärlet har separata fack för plast (180 L), metall (30 L), kartong (100 L) och papper (60 L), samt en liten röd låda för batterier. Fyrfackskärlets bredd är 74 cm, djup 86 cm, och höjd med lock ca 110 cm.
Jag minns att när jag själv funderade på att ta ibruk sorteringstjänsten, så letade jag efter videor som kunde visa hur fyrfackskärlen såg ut i praktiken. Jag var intresserad av att se hur mycket avfall det rymdes i kärlet.
Men jag hittade inga videor. Ingen filmade sina smutsiga sopkärl.
Därför tänkte jag göra en kort video, som visar när jag fyller ett L&T Lassila-Tikanoja Nelilokero fyrfackskärl, med ett halvt års sorteringsavfall (som jag sparat i förrådet för videon, och för att själv analysera exakt hur mycket avfall vårt hushåll producerar). Detta är precis allt vårt sorteringsbara avfall från december 2020 till juni 2021.
På samma tid (december 2020 – juni 2021) har vi också fyllt ett vanligt 240 L avfallskärl med brännbart avfall.
Tillsammans blir det alltså nästan två avfallskärl på ett drygt halvår.
Resten av vårt avfall går i komposten (och kommer till nytta i vår trädgård).
“HAITI”, min nyaste målning, belyser en av världens hemskaste historier. Det är en historia som de flesta människor inte känner till, inte ens de mest allmänbildade personerna.
Målningen berättar om hur vidrigt mänskligheten har behandlat Haiti och dess befolkning, som till största delen varit slavar. Med målningen vill jag lyfta fram det som västvärlden försöker dölja och glömma. Jag försöker fånga den obeskrivliga våndan, ångesten och orättvisan, och det enorma lidandet, som människorna på Haiti genom tiderna varit tvungna att genomgå, utan att omvärlden reagerar eller bryr sig.
Min man Henrik filmade när jag målade tavlan (det tog flera dagar).
Jag presenterar här en “making of” video från den kreativa processen. Följ med och se hur den viktiga målningen kom till.
Haitis historia är ett av de hemskaste (men också ett av de tydligaste) exemplen på narcissism, narcissistiskt våld och exploatering, som man kan hitta – oavsett med vilket perspektiv man ser på saken.
Haiti exploaterades omänskligt genom kolonisation, slaveri och utpressning.
Hur många vet t.ex. att Frankrike och Napoleon slutligen bestämde att hela Haitis vuxna befolkning skulle avlivas (alla över 12 år) – och att fransmännen konstruerade gaskammare på sina krigsskepp (där över 100.000 människor gasades ihjäl)? Napoleons gaskammare var prototypen för Hitlers gaskammare.
Hur många vet vilken ofantligt enorm summa Frankrike (genom utpressning) har tagit av Haiti, och förstört deras framtid för alltid?
Saken är ännu inte uppredd (eller knappt ens behandlad). Frankrike slingrar sig från sitt ansvar. Hela världen blundar – och ingen vill göra något åt saken. Förtrycket fortgår ännu idag.
Det går inte att ändra på det som hänt – men det finns möjlighet att ändra på hur världen går framåt.
Det är nu dags för Frankrike, Europa och världen att ta sitt ansvar. Genom anti-narcissism kan vi äntligen ta itu med saken.
Så fort jag hinner skall jag presentera Haitis historia mycket utförligare för dig, och ge dig referenser till djupare forskning i ämnet. Alla bör känna till informationen.
Den här charmiga kameran har jag ärvt av min farfar Karl-Erik, som var borgmästare i Karleby. Kameran var hans dyrgrip – det han älskade mest av allt i livet.
Farfar hade sitt namn vackert ingraverat på kameran (framför avtryckaren), som på en vigselring. Kameran var hans skatt.
Min farfar var jurist. Han var en sträng och allvarlig man. Jag minns honom som en rätt sorgsen man, och hans största besvikelse i livet var hans barn.
Men när han hade denna kamera i handen var han gladare, så han hade den nästan alltid med sig. Jag tror det var hans lyckoamulett. Det var kanske hans flykt från verkligheten.
Här ovan poserar min farfar stolt, med kamerafodralet i handen, framför en reklam för tyska Playboy. Bilden är från början av 1990-talet.
Den tyska versionen av Playboy publicerar väldigt vackra nakenbilder, i en mer europeisk stil än den amerikanska versionen. På farfars tid uppskattade vettiga människor nakenhet som något vackert och fint – det var ingenting folk var barnsligt livrädda för. Nakenhet representerar ju den ultimata friheten, det mest naturliga av allt. Och det ser man tydligt på den här frigjorda, glada och stolta bilden av min farfar.
Kameran är en Olympus Trip 35 från 1973. Det är en filmkamera.
Som konstnär har jag fått utbildning i traditionell framkallningsteknik, så jag kan själv göra pappersbilder manuellt i mörkrum. Det finns en charm i det, som inte går att återskapa med digital utrustning.
Jag tar det som en ära att det var jag som fick farfars dyrgrip. En kamera säger mer än tusen ord.
Jag är expert på godsaker (en ärvd egenskap från min mammas sida).
En av mina förfäder, Johan Gustaf Thilén, var en känd konditor och konfektmakare i Vasa. Det var han som lärde (sin lärling) Karl Fazer göra choklad. Karl Fazer köpte senare också upp min morfars far Hemming Elfvings kex- och lakritsproduktion i Hangö (Hangö kex).
Vår bröllopstårta
När jag och min man Henrik gifte oss våren 1998, i Svartå Slott, ville vi att bröllopstårtan skulle bli ett minne för livet, en riktig höjdpunkt.
Vi var stamgäster på Svartå Slott, och gillade deras mat. Vi hade provätit hela bröllopsmiddagen innan – en bröllopsmeny som Slottet komponerat. Huvudrätten var “And på Slottets vis”, och det var slottsherren själv som hade jagat vilt.
Slottet lovade ordna den godaste bröllopstårtan i världen till oss; en fantastisk prinsesstårta från St. Honoré i Lojo. Vi fick veta att den skicklige konditorn Timo Stolpe hade stor erfarenhet (bl.a. från det svenska hovet).
Bröllopstårtan var ett riktigt mästerverk! Och den var faktiskt den godaste i världen. Jag har ätit många prinsesstårtor (flera gjorda av stjärnkonditorer och Nobelfestkonditorer), men har aldrig smakat någon godare. Konditorn hade verkligen lagt ner själ och hjärta i den ljuvliga kreationen. Jag vill rekommendera St. Honoré till dig.
Se hur fin bröllopstårtan var:
Musiken vid vår vigsel
Vi vigdes i Svartå slottskyrka av Gunnar Weckström.
Kyrkan i Svartå är speciell för mig. Min förfader Karl August Möller var präst i slottskyrkan i 50 år (från 1864 till 1914). Det är en imponerande lång tid av trofast tjänst i samma kyrka.
Min mamma bredvid slottskyrkans porträtt av vår förfader Karl August Möller.
Både jag och Henrik är högkänsliga personer. Det var mycket viktigt för oss att musiken på vigseln skulle representera våra personligheter och våra värderingar, på ett djupare plan.
Vår vigsel inleddes med:
Närmare Gud till Dig (engelsk titel: Nearer my God to Thee). Det är den underbart vackra och känsliga sången som spelades när Titanic sjönk. Den satte stämningen och atmosfären för det som komma skall – slutet på något gammalt och början på något nytt.
Du kan läsa mycket mer om bröllopet och vår bröllopsresa i det här jubileumsinlägget, som jag skrivit i april 2023, när vi firade silverbröllop (25 år som gifta).
Jag tycker om min gräsklippare; en batteridriven Einhell GE-CM 43 Li M. Det är redan fjärde säsongen jag använder den – och jag är mycket nöjd.
Jag har gjort följande video för att visa dig hur bra maskinen klarade av sommarens första klippning i vår trädgård. Jag vill också visa hur fint tulpanerna blommar.
Einhell klipparen väger bara drygt 12 kg (utan uppsamlare), och är väldigt ergonomisk, praktisk och ryggvänlig att använda. Klipparen är lätt att hantera och handtaget är skönt. Klipphöjden är lätt att ställa. Klipparen rullar bra (med stora bakhjul). Viktfördelningen och designen är väldigt bra.
Maskinen är relativt tyst, mycket tystare än bensinklippare. Det är skönt att slippa alla avgaser.
När man klippt klart så kan man enkelt vända klipparen på sida (eller upp och ner) för rengöring. Klipparen har en elmotor, så den har ingen olja och behöver ingen service.
Klipparen startas med en knapp.
Maskinen anpassar automatiskt effekten efter behovet. Med ett batteripar kan jag klippa 20-30 minuter, beroende på motstånd. Är gräsmattan tunn eller torr kan jag klippa i närmare 40 minuter.
Det tar drygt en timme att ladda batterierna. Jag har två set batterier så jag kan nästan klippa oavbrutet, med några små vilopauser emellan.
Vi har en 1863 m² stor tomt, varav ca 1100-1200 m² är gräsmatta.
Klipparen levererades med en gräsuppsamlare (som väger ca 4 kg), men den har jag aldrig prövat. Jag föredrar att lämna kvar det finfördelade bio-klippet till naturligt gödsel för gräsmattan (jag har aldrig skilt gödslat gräsmattan).
Jag har varit mycket nöjd med den batteridrivna gräsklipparen, och skulle aldrig vilja byta tillbaka till en bensindriven klippare.
Sommarens första klippning
Jag väntar längre med årets första gräsklippning än de flesta andra.
Den första klippningen (med långt gräs) är alltid en intressant utmaning.
Jag har fullt med blommor och vårlökar överallt i trädgården (också i gräsmattorna). Jag har bl.a. irisar, krokusar, narcisser, scilla, tulpaner, allium och snödroppar. Gräsmattan blommar hela våren, och vårlökarna måste efter blomning få god tid på sig att dra ner energin tillbaka till lökarna (för att orka blomma nästa år igen). Jag måste alltså vänta lite innan jag kan klippa ner allt.
Jag har också massor av vackra maskrosor, som är viktig föda för insekter och bin på våren. Jag brukar låta maskrosorna blomma innan jag klipper gräsmattan första gången. Jag sköter trädgården på ett naturligt sätt, och ser alla växter som berikande. Estetiken är viktig för mig, men naturligheten ännu viktigare.
Vår trädgård är indelad i flera olika rum (med hjälp av välskötta, arkitektoniska häckar). Jag klipper ofta några rum i taget, och lämnar andra rum oklippta. På så sätt finns det alltid lite klöverblommor, maskrosor och blommande ogräs för de viktiga insekterna.
Vi har också en trädgårdsdel som vi kallar “Wildlife”, som jag klipper bara 1-2 gånger i året (på hösten). Det är en oas för fåglar, djur och insekter. Där finns fågelholkar, bihotell, kompost, vattendamm och ett rikt växtliv.
Av ingen speciell orsak filmade jag när min man Henrik fixade till sitt skägg. Det blev en kort konstvideo, som jag visar här:
Henrik är 185 cm lång men väger bara 56 kg. Han har inte anorexi. Det är hans svåra sjukdomar, i kombination med Finlands helt sjuka förtryck av oss, som tär på hans kropp.
Nästan alla minnen från 1998-2019, och allt jag någonsin skapat digitalt, är borta. Några få av mina bilder finns arkiverade på Internet Archive, på den arkiverade versionen av min internetsida 2011. Där kan du själv se hur duktig jag var (och vad Finland har tagit, censurerat och svartmålat).
Här kommer de inskannade bilderna, med korta förklaringstexter:
Kia (till vänster) tittar på färggranna nyårsfyrverkerier med sin lillasyster, hos Kias gudföräldrar Svante & Hedvig.
Kia (11 år) äter ordentligt på mormors och morfars båt, efter en flera timmars simtur.
Kia äger tillsammans med sina syskon en fin sommarvilla & strandfastighet på Medvastvägen 169a i Kyrkslätt. Se sommarstället på kartan här. Här är Kia på sin strand, iklädd en topp som hon sytt och designat själv.
Sommarvillan sedd från vattnet.
Kia bodde och volontärarbetade flera somrar på en bondgård i Mouhijärvi. Gården hade 20-30 kor, och många kalvar. Till Kias arbetssysslor hörde djurskötsel, och att mjölka kor både för hand och med mjölkmaskin.
Visste du att Kias familjeföretag Elfving tidigare (på 1950-talet) också var en betydande importör av mjölkmaskiner, och även av motorsågar och Vespa scooters?
Heli-skiing i Alperna, Schweiz.
Lavin i St. Anton, Österrike
Lavinen dödade flera människor och förstörde hem.
Järnlady Kia hemma i Grankulla, innan studentskrivningen, redo att bli fri och erövra världen.
Kia, den snabbaste i backen.
Kia var under många år tärna till flera rikslucior – en spridare av ljus och glädje. Här ett Luciabesök på vårdhem (Kia till höger). Kias egen handikappade morbror Mikael (1963-1992) bodde på ett liknande hem.
Kia sitter och skissar utanför första studiebostaden, på Lisagatan i Åbo.
Kia uppträder med egen danskoreografi på Svenska Gården, i Åbo. Micke Fhinn (Swe) med band spelar.
Kia i Niagara Falls, med sin lillasyster.
Kia och Henrik på traditionell vårjakt i Åbolands skärgård (med Henriks far). Varken Kia eller Henrik är jägare, och Henrik är ledsen för fågeln (en ejder).
Kia med sin kanin, hemma i Akropolis, Åbo.
Kia älskar att simma och dyka (och har dykarcertifikat). Här på en dyktur i Medelhavet (på resa i Kreta, Grekland).
När Kia studerade på Handelshögskolan vid Åbo Akademi var hon aktiv i flera olika föreningars styrelser.
År 1997 var Kia styrelsemedlem och värdinna för Merkantila Klubben, den officiella ämnesföreningen för ekonomstuderande.
Studenternas traditionella pulkåkningstävling (på fastlagstisdagen), med spektakulära farkoster, på Vårdberget i Åbo. Kia representerade Merkantila Klubben.
Merkantila Klubbens värdinna Kia arrangerade årsfest och gör entré med hedersgästen.
Värdinnan Kia (andra till vänster) tar emot presenter, mellan Studentkårens ordförande Patrik Fellman och Merkantila Klubbens ordförande Ville Vihervaara, på årsfestens solenna akt i Åbo Akademis solennitetssal.
Merkantila Klubbens styrelse 1997 (Kia är den fjärde från vänster).
I Svartå Slott. Bruden Kia förbereder sig inför vigseln.
Vi har rest mycket, och ett av mina favoritresmål är Kreta i Grekland. Kreta är en stor ö i Medelhavet, nästan som ett eget land.
Naturen på Kreta är mycket vacker, med intressant topografi och mycket höga berg. Stränderna är vidsträckta, och man kan hitta stränder som inte har en enda person i sikte.
Det finns många ställen att bo på, enligt tycke, smak och budget. Hyr en bra fyrhjulsdriven bil så kan du sedan bekanta dig med hela ön.
Det tar längre att köra runt än vad man tror. Fågelvägen kan avstånden se korta ut men de höga bergen gör restiden mycket längre. Vägarna är ofta snirkliga och nästan helt utan räcken, också i de höga, branta bergen. Utsikten längs med vägarna är ställvis hisnande. Trafiken på Kreta kan ibland vara lite skrämmande men är man alert och flexibel så går det nog bra.
Det finns hur många fina stränder som helst. Elafonissi-udden är speciellt vacker. De flesta människorna solar och badar topless men om man inte är okej med det så finns det nog också nudiststränder.
Historiskt har Kreta varit en viktig plats i Medelhavet. I Knossos kan man se utgrävningar och känna historiens vingslag.
En svarthakad buskskvätta, på en buske uppe i bergen. Den är vanlig i Medelhavet men ytterst sällsynt i Finland. Vi har en gång haft en på besök i vår trädgård i Åbo.
Min man Henrik är väldigt mörk så i Grekland trodde alla att han är grekisk, och alla talade grekiska med honom. Här står Henrik utanför ett hotell vi bott på.
Jag tycker om att dyka och snorkla i det klara och härliga vattnet i Medelhavet. Jag har dykarcertifikat och kan dyka med dykarutrustning. Det är rogivande och fridfullt att få betrakta världen och livet under vattenytan. En helt ny värld öppnar sig.
Visste du att mer än 50% av vårt syre kommer från växter i havet? Om haven mår illa och dör så dör också världen.
Den grekiska salladen är så härlig att man aldrig blir trött på den. Fetaosten, oliverna och grönsakerna är goda och fräscha. På Kreta har de lokala heirloom-tomater, som är väldigt söta, saftiga och smakrika. Ju fulare tomater, desto godare, sägs det.
På Kreta finns någonting för alla, om det sen är party eller lugn och ro man söker.
Det finns mycket paketresor till Kreta. Eftersom vi kan åka när vi vill (och när andra inte kan) så har vi rest många gånger på billiga “sista minuten”-resor. Vi köpte ofta resan ena dagen och åkte följande dag. På så sätt kunde vi få en veckas resor för så lite som 85-135 euro per person. I priset ingick flyg, hotell med frukost samt transport till och från hotellet.
De allra förmånligaste resorna överlag kunde man hitta i slutet av maj (innan skolorna slutat), i slutet av augusti (när skolorna och jobben börjat igen) och i december veckorna innan julen.
