Den här charmiga kameran har jag ärvt av min farfar Karl-Erik, som var borgmästare i Karleby. Kameran var hans dyrgrip – det han älskade mest av allt i livet.
Farfar hade sitt namn vackert ingraverat på kameran (framför avtryckaren), som på en vigselring. Kameran var hans skatt.
Min farfar var jurist. Han var en sträng och allvarlig man. Jag minns honom som en rätt sorgsen man, och hans största besvikelse i livet var hans barn.
Men när han hade denna kamera i handen var han gladare, så han hade den nästan alltid med sig. Jag tror det var hans lyckoamulett. Det var kanske hans flykt från verkligheten.
Här ovan poserar min farfar stolt, med kamerafodralet i handen, framför en reklam för tyska Playboy. Bilden är från början av 1990-talet.
Den tyska versionen av Playboy publicerar väldigt vackra nakenbilder, i en mer europeisk stil än den amerikanska versionen. På farfars tid uppskattade vettiga människor nakenhet som något vackert och fint – det var ingenting folk var barnsligt livrädda för. Nakenhet representerar ju den ultimata friheten, det mest naturliga av allt. Och det ser man tydligt på den här frigjorda, glada och stolta bilden av min farfar.
Kameran är en Olympus Trip 35 från 1973. Det är en filmkamera.
Som konstnär har jag fått utbildning i traditionell framkallningsteknik, så jag kan själv göra pappersbilder manuellt i mörkrum. Det finns en charm i det, som inte går att återskapa med digital utrustning.
Jag tar det som en ära att det var jag som fick farfars dyrgrip. En kamera säger mer än tusen ord.
Jag är expert på godsaker (en ärvd egenskap från min mammas sida).
En av mina förfäder, Johan Gustaf Thilén, var en känd konditor och konfektmakare i Vasa. Det var han som lärde (sin lärling) Karl Fazer göra choklad. Karl Fazer köpte senare också upp min morfars far Hemming Elfvings kex- och lakritsproduktion i Hangö (Hangö kex).
Vår bröllopstårta
När jag och min man Henrik gifte oss våren 1998, i Svartå Slott, ville vi att bröllopstårtan skulle bli ett minne för livet, en riktig höjdpunkt.
Vi var stamgäster på Svartå Slott, och gillade deras mat. Vi hade provätit hela bröllopsmiddagen innan – en bröllopsmeny som Slottet komponerat. Huvudrätten var “And på Slottets vis”, och det var slottsherren själv som hade jagat vilt.
Slottet lovade ordna den godaste bröllopstårtan i världen till oss; en fantastisk prinsesstårta från St. Honoré i Lojo. Vi fick veta att den skicklige konditorn Timo Stolpe hade stor erfarenhet (bl.a. från det svenska hovet).
Bröllopstårtan var ett riktigt mästerverk! Och den var faktiskt den godaste i världen. Jag har ätit många prinsesstårtor (flera gjorda av stjärnkonditorer och Nobelfestkonditorer), men har aldrig smakat någon godare. Konditorn hade verkligen lagt ner själ och hjärta i den ljuvliga kreationen. Jag vill rekommendera St. Honoré till dig.
Se hur fin bröllopstårtan var:
Musiken vid vår vigsel
Vi vigdes i Svartå slottskyrka av Gunnar Weckström.
Kyrkan i Svartå är speciell för mig. Min förfader Karl August Möller var präst i slottskyrkan i 50 år (från 1864 till 1914). Det är en imponerande lång tid av trofast tjänst i samma kyrka.
Min mamma bredvid slottskyrkans porträtt av vår förfader Karl August Möller.
Både jag och Henrik är högkänsliga personer. Det var mycket viktigt för oss att musiken på vigseln skulle representera våra personligheter och våra värderingar, på ett djupare plan.
Vår vigsel inleddes med:
Närmare Gud till Dig (engelsk titel: Nearer my God to Thee). Det är den underbart vackra och känsliga sången som spelades när Titanic sjönk. Den satte stämningen och atmosfären för det som komma skall – slutet på något gammalt och början på något nytt.
Du kan läsa mycket mer om bröllopet och vår bröllopsresa i det här jubileumsinlägget, som jag skrivit i april 2023, när vi firade silverbröllop (25 år som gifta).
Nästan alla minnen från 1998-2019, och allt jag någonsin skapat digitalt, är borta. Några få av mina bilder finns arkiverade på Internet Archive, på den arkiverade versionen av min internetsida 2011. Där kan du själv se hur duktig jag var (och vad Finland har tagit, censurerat och svartmålat).
Här kommer de inskannade bilderna, med korta förklaringstexter:
Kia (till vänster) tittar på färggranna nyårsfyrverkerier med sin lillasyster, hos Kias gudföräldrar Svante & Hedvig.
Kia (11 år) äter ordentligt på mormors och morfars båt, efter en flera timmars simtur.
Kia äger tillsammans med sina syskon en fin sommarvilla & strandfastighet på Medvastvägen 169a i Kyrkslätt. Se sommarstället på kartan här. Här är Kia på sin strand, iklädd en topp som hon sytt och designat själv.
Sommarvillan sedd från vattnet.
Kia bodde och volontärarbetade flera somrar på en bondgård i Mouhijärvi. Gården hade 20-30 kor, och många kalvar. Till Kias arbetssysslor hörde djurskötsel, och att mjölka kor både för hand och med mjölkmaskin.
Visste du att Kias familjeföretag Elfving tidigare (på 1950-talet) också var en betydande importör av mjölkmaskiner, och även av motorsågar och Vespa scooters?
Heli-skiing i Alperna, Schweiz.
Lavin i St. Anton, Österrike
Lavinen dödade flera människor och förstörde hem.
Järnlady Kia hemma i Grankulla, innan studentskrivningen, redo att bli fri och erövra världen.
Kia, den snabbaste i backen.
Kia var under många år tärna till flera rikslucior – en spridare av ljus och glädje. Här ett Luciabesök på vårdhem (Kia till höger). Kias egen handikappade morbror Mikael (1963-1992) bodde på ett liknande hem.
Kia sitter och skissar utanför första studiebostaden, på Lisagatan i Åbo.
Kia uppträder med egen danskoreografi på Svenska Gården, i Åbo. Micke Fhinn (Swe) med band spelar.
Kia i Niagara Falls, med sin lillasyster.
Kia och Henrik på traditionell vårjakt i Åbolands skärgård (med Henriks far). Varken Kia eller Henrik är jägare, och Henrik är ledsen för fågeln (en ejder).
Kia med sin kanin, hemma i Akropolis, Åbo.
Kia älskar att simma och dyka (och har dykarcertifikat). Här på en dyktur i Medelhavet (på resa i Kreta, Grekland).
När Kia studerade på Handelshögskolan vid Åbo Akademi var hon aktiv i flera olika föreningars styrelser.
År 1997 var Kia styrelsemedlem och värdinna för Merkantila Klubben, den officiella ämnesföreningen för ekonomstuderande.
Studenternas traditionella pulkåkningstävling (på fastlagstisdagen), med spektakulära farkoster, på Vårdberget i Åbo. Kia representerade Merkantila Klubben.
Merkantila Klubbens värdinna Kia arrangerade årsfest och gör entré med hedersgästen.
Värdinnan Kia (andra till vänster) tar emot presenter, mellan Studentkårens ordförande Patrik Fellman och Merkantila Klubbens ordförande Ville Vihervaara, på årsfestens solenna akt i Åbo Akademis solennitetssal.
Merkantila Klubbens styrelse 1997 (Kia är den fjärde från vänster).
I Svartå Slott. Bruden Kia förbereder sig inför vigseln.
Allt jag skriver här på min hemsida (och i min blogg) är mycket öppet, ärligt och personligt. Läser du igenom allt så känner du mig bättre än de flesta människor gör, inklusive min familj/släkt (förutom min älskade man förstås).
Om du har bråttom och vill lära känna mig snabbt (genom att läsa endast några få inlägg) så vill jag rekommendera följande 8 artiklar, som är speciellt karaktäriserande och viktiga för mig.
Anti-narcissism, min nya globala filosofi, grundar sig dels på min banbrytande forskning, dels på de unika insikter jag fått när jag och min man blivit förtryckta i Finland, vårt östliga hemland (som tidigare var en del av Ryssland).
Det finska förtrycket är sjukt och saknar all rim och reson – men det exemplifierar samtidigt narcissisternas vidriga mönster, så tydligt det kan bli.
Min man Henrik (som också är konstnär, och släkt med Victor Westerholm) har detaljerat beskrivit händelserna i ett brev som jag vill att du läser. I brevet berättar han hur det är att möta narcissistiskt våld från högsta möjliga nivå – från en hel nation med nästan obegränsade resurser. Det är ett skräckexempel på både individuell och kollektiv narcissism. Brevet är på engelska.
Exemplet visar hur några få narcissister (i all hemlighet) kan förändra ett demokratiskt land till en stalinistisk diktatur, som inte längre respekterar demokratiska principer, mänskliga rättigheter eller internationella förpliktelser.
Sist och slutligen är det ett litet antal personer, en handfull narcissister, som dominerar och kontrollerar precis allt. De är roten till det onda. Genom totalitär makt och sekretess har de kunnat bedra omvärlden med sin gaslighting. De drar ner hela landet i skam.
Nej, jag accepterar inte detta narcissistiska och odemokratiska förfarande. Det är en sjuk och olaglig skenprocess. Det kränker mina rättigheter och mitt människovärde. Jag går inte med på att behandlas så här.
Maktmissbruket sker i Finlands namn. Just nu ligger ansvaret på Finlands president Sauli Niinistö och Finlands regering.
Landet gör fel. Deras sekretess är värdelös.
Jag och min man är högkänsliga och särbegåvade personer. Vi har kapacitet och förmågor som få andra. Vi ser igenom allt. Vi minns allt. Vi har en fantastisk förmåga att observera, dokumentera och kommunicera. Vi ger aldrig upp.
Vi dokumenterar allt. All väsentlig information finns i säkerhet. När tiden är rätt kommer hela världen att få veta exakt vad som hänt, varje detalj, varje ord, varje bild. Sanningen om alla och allt.
Alla ögon bör sättas på Finland. Det här är bara toppen av ett isberg, som kan få Finland-skeppet att sjunka. Den egentliga kampen har inte ens börjat ännu.
Ännu hinner landet erkänna sina fel, ta sitt ansvar och rätta sig. Lära sig av sina misstag.
Istället för att bli världens skräckexempel så kan Finland fortfarande bli ett praktexempel, ett föredöme för anti-narcissism för alla i världen.
Allt är möjligt.
Det här är exemplet som vetenskapen och hela världen väntat på, oavsett hur det går.
Processen är bara i början och mycket mer kommer ännu att hända. Det här kommer att bli den största, längsta och mest omskakande processen i Finlands historia, internationellt sett.
Det här är inget personligt för mig. Jag arbetar målmedvetet mot all narcissism i världen.
Narcissister är världens bästa skådespelare, experter på bedrägeri. De är patologiska lögnare som manipulerar alla. De gör vad som helst för att utnyttja och dominera andra, samt dölja sina egna fel. De håller inte avtal eller överenskommelser. De gör falska anklagelser, och projicerar sina egna brott på andra. De svartmålar och isolerar offret. De spelar alltid oskyldigt offer.
Det är så här narcissister alltid fungerar. Det är så här de bedrar omvärlden med sina standardtrick. Mönstret är globalt och historiskt, alltid liknande, och lätt att känna igen. Narcissisterna har inget val, de är sjuka och kan inget annat.
Det är vi friska människor som måste sätta stopp för dem. Vi måste sluta tro på deras lögner och manipulationer. Vi måste kräva öppenhet och information. Vi måste avslöja alla narcissister och sätta gränser för dem.
Det är alltid farligt att ställa sig upp mot en narcissist (miljontals människor har mist sitt liv så). Narcissister är aggressiva och extrema, de respekterar inga gränser. Om inte omvärlden sätter stopp för dem så finns det ingen ände på deras ondska och förtryck.
Vi var där i god tid, eftersom alla måste inta sina platser innan Kungaparet kommer.
I promenoaren i Konserthuset Stockholm. Bilderna är från Nobelkonserterna 2015 och 2016, jag hade inte kvar några bilder från 2014.
Konserten skulle börja klockan 19. Vi hade över en timme till godo. Vi promenerade omkring och bekantade oss med Konserthuset, arkitekturen och konsten.
Vi träffade några välkomnande människor, som ivrigt började prata med oss. De var på väg till förfesten med Nobelprisvinnarna. De ville ta med oss dit. Vi sade artigt att vi kanske inte riktigt hörde till den gruppen ännu, men de var så idoga i sitt insisterande att de övertygade oss. Vi följde glatt med dem.
De tog oss till den vackra Grünewaldsalen och introducerade oss för Nobel-chefen som hälsade oss välkomna. Det var ett fint litet pre-party där Nobelprisvinnarna med familjer, Akademiens ledamöter och de viktigaste gästerna deltog. Ett glatt sorl fyllde salen och alla stod och pratade. Det bjöds på ätbart och champagne.
Jag minns hur vi just hade träffat på en norsk familj (där både frun och mannen hade fått Nobelpris i medicin det året) när jag märkte att en man lite kritiskt stod och tittade på oss. Väldigt kritisk blick, tänkte jag. Han var upptagen med sina egna konversationer, men det märktes att han hade lite svårt att koncentrera sig. Han stod nog och funderade på vem vi var. Det visade sig senare att han till yrket var en kritiker. Horace Engdahl hette han.
Förfesten gick mot sitt slut. Arrangörerna var noga med att alla i god tid skulle hinna gå till konsertsalen (och sätta sig på sina platser) innan Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia slutligen skulle anlända. Det följde ett stramt protokoll.
När Kungaparet kom reste sig alla i salen och hyllade dem.
Jag har haft med en hel del kungligheter att göra, men det var första gången jag sett den svenska Kungen på så nära håll. Kungen nickade vänligt åt mig både när han kom och gick. Antagligen för att han inte kände mig sedan tidigare.
Eller kanske det var pälskragen på min festjacka som väckte Kungens intresse. Jag har för mig att han är jägare och jaktintresserad. Kragen ser ut som äkta päls men den är fuskpäls. Jag tycker mycket om jackan (Zara) och har använt den på alla fina evenemang, i över 15 år. Jag ser faktiskt alltid likadan ut.
Kungaparet satt rätt nära oss, ca 8 meter ifrån. Jag kunde inte låta bli att nu och då titta, hur Kungen reagerade och kände på det vi fick uppleva. Som högkänslig kan jag observera och leva mig in i hur andra upplever saker.
Konserten inleddes med sopranen Kristine Opolais tolkning av Tjajkovskijs “Brevscenen från Eugen Onegin” och fortsatte sedan med trumpetaren Håkan Hardenberger som skickligt framförde Rolf Martinssons verk “Bridge, trumpetkonsert nr 1, op. 47“. Hardenberger är en av världens bästa trumpetare.
Efter en liten paus fortsatte konserten med Ludwig van Beethovens 7:e symfoni, en av mina absoluta favoriter. Den konserten var en helt otrolig upplevelse.
Dirigenten, Andris Nelsons, kan nog också beskrivas som en ytterst särbegåvad, högkänslig person. Högkänslighet är ett underbart personlighetsdrag som bara finns hos ca 20 procent av jordens befolkning. Vi högkänsliga är empatiska, kreativa och begåvade. Våra hjärnor och nervsystem fungerar annorlunda (känsligare) än en vanlig människas hjärna. Vi har högre aktivitet i den delen av hjärnan som påverkar uppmärksamhet, minne, känslor, empati, språk, tidsuppfattning, beröring, smak-, lukt-, syn- och hörselupplevelser. Vi är också arbetsamma och ofta pedantiska perfektionister.
Andris Nelsons representerade allt detta. Han levde och andades musiken, ända ut i fingerspetsarna.
Tolkningen av symfonin var livlig och livsbejakande, fullständigt sprakande. Ibland full av kraft och intensitet, ibland stilla som en viskning. Musiken smekte ömt ens själ.
Symfonin består av fyra satser. Allegretto, den andra satsen, var spröd och delikat som en guldfjäril, så vacker att man ville gråta, medan Allegro con brio, den fjärde satsen, fullkomligt exploderade – som en färgsprakande explosion i en fransk fyrverkerifabrik. Perfekt känsla, perfekt harmoni. Man levde sig in i varenda en ton, och ville inte att det skulle ta slut.
Stundvis var musiken så mjuk att man kunde höra sina egna andetag. Man kunde känna hur hjärtat nästan stannade till en stund, i en längtansfull förväntan på vad som skulle komma till näst. Och så kom den. Explosionen.
Orkestern gav allt. Och ännu mer. Nelsons piskade med känslig och säker hand alla i den briljerande orkestern till nya höjder. Alla njöt för fullt.
Violinisterna tog i så att håren flög och strängarna glödde. Det var ett under att violinisterna inte stack ner varandra med sina ivriga stråkar, så nära satt de varandra.
Det var perfekt synkronisation, i full harmoni. Och samtidigt så mänskligt.
Upplevelsen var unik för alla.
När jag trodde att det inte är mänskligt möjligt att prestera mer än så här, lade dirigenten och orkestern i en ännu högre växel. De tog det ännu till en högre nivå, en himmelsk nivå. Hur är det möjligt?
För stunden var Beethoven vid liv.
Beethoven var där.
Salen exploderade av musikalisk skönhet och intensitet. Mitt hjärta vibrerade. Upplevelsen omfamnade min själ med sådan energi att jag började förstå teorin om big bang, och fick nästan uppleva den inom mig. Det går inte att beskriva med mänskliga ord.
Det var så passionerat, jag har aldrig sett något liknande, inte heller efter det. Man såg hur orkestermedlemmarna njöt av att kärleksfullt bli drivna till sin kanske bästa prestation någonsin. Med känslig hand kommunicerade de ordlöst vad Beethoven ville säga.
Dirigenten är alltid avgörande. Det ligger på hans ansvar att sätta riktningen och sedan styra helheten på ett mästerligt sätt, med känsla, värme och passion. Med empati. Nelsons var skicklig på detta och han hjälpte alla att nå sin fulla potential. Så skapas en enastående kulturrikedom.
Men i konserten var det inte enbart en viss person i centrum. Det viktiga var helheten, summan av att alla individer gemensamt och osjälviskt gav allting de kunde, för att skapa en så fantastisk helhet som möjligt. Det här var anti-narcissism i all sin enkelhet.
Tillsammans gjorde de upplevelsen så stark.
Jag tittade på Kungen. Det såg ut som att han darrade av hänförelse. Han reste sig upp och applåderade ivrigt.
Dirigenten Andris Nelsons såg nöjd ut. Han hade lyckats förmedla Beethovens vision.
Nelsons tog upp sitt nothäfte och pekade på Beethovens namn. Det var stort.
Beethoven var där, Kungen var där, och tänk att jag också fick vara där.
SVT filmade konserten som sedan visades i TV och på Youtube. Först tänkte jag att de avancerade kamerasystemen (med en kamera hela tiden riktad på mig) skulle störa njutningen, men fort glömde jag bort dem. Det var istället roligt att kunna se sig själv och återuppleva minnet på Youtube. Det här var bara en av mina många fina nobelupplevelser genom åren. Jag skall berätta mer senare, i andra blogginlägg.
Nobelkonserten 2014 är tyvärr inte tillgänglig på Youtube längre. Här är en annan version av Ludwig van Beethovens 7:e symfoni, också med Andris Nelsons.
Jag har för flera år sedan testamenterat alla mina tillgångar till välgörenhet. När jag uppgjorde mitt testamente var mina tillgångar värda drygt 2 miljoner Euro (beskattningsbart värde).
Ni som känner mig vet att mitt liv varit besvärligt ett längre tag.
Det narcissistiska våldet mot mig har ökat exponentiellt (när narcissisterna samarbetar) och konkret tagit sig uttryck i att mina tillgångar på ett lömskt sätt tas ifrån mig. Det följer narcissisternas standardmönster. Narcissister skyr inga medel att förstöra sina offers liv och kontrollera offrens ekonomi.
Det har lett till att jag kanske förlorat ca 3/4 av tillgångarna.
Pengar är inte viktiga eller betydelsefulla för mig – men jag är ledsen för barnen i Afrika. Det är de stackars barnen som i sista hand återigen blir lidande av att narcissisterna hjärtlöst roffar åt sig. Det gör mig arg.
Se vad narcissisterna gjort. Och se vad de fortsättningsvis gör.
Jag hoppas att det vid min död finns tillgångar kvar att dela ut till de behövande.
Här nedan mitt testamente i sin helhet.
Testamente
Jag, undertecknad Kia Karlberg, xxxxxx-xxxx, bestämmer härmed som min yttersta vilja och testamente att min kvarlåtenskap efter mitt frånfälle skall fördelas enligt följande:
Först skall min kvarlåtenskap tillfalla min make Henrik Karlberg med besittningsrätt och fri förfoganderätt, så länge han lever.
Efter min makes död/frånfälle skall min kvarlåtenskap fördelas till välgörande ändamål.
Min sista vilja är att hjälpa fattiga och utsatta barn i Afrika, och förbättra villkoren i utvecklingsländerna, via internationella organisationer för humanitärt bistånd, gärna med kristen grund. Jag vill att 90-100% av min kvarlåtenskap skall fördelas till detta ändamål. Resterande 0-10% kan fördelas till andra välgörande ändamål. Efterlevande make har rätt att specificera en eller flera mottagare, och ändra procentandelarna jag senare nämner, inom ramen för denna viljeyttring. Jag vill att inga medel går till arvsskatt. Allmännyttiga samfund som inte behöver erlägga arvsskatt skall därför prioriteras.
“Min sista vilja är att hjälpa fattiga och utsatta barn i Afrika, och förbättra villkoren i utvecklingsländerna, via internationella organisationer för humanitärt bistånd“
Ifall jag inte senare specificerat andra mottagare, och inte heller min make specificerat andra mottagare, skall kvarlåtenskapen fördelas mellan följande allmännyttiga samfund, på villkoret att medlen ringmärks för tidigare nämnda ändamål, alltså att främst hjälpa nödställda barn i Afrika.
45% till Fida International ry 30% till Kyrkans Utlandshjälp 10% till SOS-Barnbyar Finland (för internationella verks. i Etiopien, Gambia och Tanzania) 10% till Suomen World Vision ry 3% till Plan International Finland 2% till Rädda Barnen rf internationella verksamheten
Ifall någon av dessa organisationers verksamhet upphört (eller de inte uppfyller testamentsviljan) kan dennes andel fördelas på de övriga nämnda i samma proportion.
Ingen kvarlåtenskap skall fördelas mellan efterlevande släktingar. Ingen kvarlåtenskap skall tillfalla finska staten.
Kia Karlberg
Undertecknade särskilt anmodade testamentsvittnen intygar härmed att Kia Karlberg, xxxxxx-xxxx, denna dag vid sina sinnens fulla bruk och av egen fri vilja i vår samtida närvaro förklarat för oss att ovanstående förordnande är Kia Karlbergs yttersta vilja och testamente samt egenhändigt undertecknat testamentet.
Som ni kanske vet så hör jag och min man Henrik till riskgruppen för Coronaviruset. Vi har stora hälsoproblem, och Henriks immunförsvar är hämmat och hindrat (av immunsuppressiva läkemedel).
Vi har därför varit tvungna att vara extremt försiktiga under hela COVID-19 pandemin. Får vi Coronasmitta så dör vi antagligen.
Visst har vi normalt också varit extrema eremiter (som lever helt för oss själva och har undvikit alla hälsorisker), men pandemin har ytterligare förstärkt vår isolering.
Under de senaste 39 månaderna har jag varit endast en gång borta hemifrån.
Det var den 4 november, 2020 då jag var och bytte bilens däck (och samtidigt handlade förnödenheter). Sedan dess har min bil stått stilla i garaget.
Föregående gång var jag borta hemifrån på sommaren 2020.
Jag beställer livsmedlen och medicinerna direkt hem. Maten, som levererats utan närkontakt, räcker 1-3 månader per leverans. Det är både praktiskt och förmånligt (du kan se mina levnadskostnader och mina kvitton, samt bilder från alla dagar i Dokumentation & Bilder).
Ett av mina kylskåp, fullt av ost, mjölk, grädde, keso, margarin, ägg och kaffe
Det har varit en väldigt kreativ tid. Jag har fått koncentrera mig på filosofi, forskning och min konst. Jag har fått göra viktiga genombrott. Tiden har gått fort. Det känns som ett ögonblick.
Bara så att ni alla vet: Vi är mycket vana med hälsorisker och klarar själva bra av att hantera Corona-situationen. Om vi trots allt skulle bli smittade så är det endast för att någon avsiktligt försöker döda oss, och hoppas kunna skylla det på pandemin (läs här om hur narcissister agerar). Vi har ännu inte kunnat få någon coronavaccinering (november 2023).
Vi fortsätter samvetsgrant vår karantän/självisolering. Coronadödsrisken för oss är definitivt inte över.
Jag har ett intressant, vetenskapligt perspektiv på COVID-19-pandemin och narcissismen, och kommer att skriva mer om det i ett senare blogginlägg.
