Tag: Biografi

Här vill jag ge dig lite mer bakgrundsinformation om min man, konstnären Henrik Karlberg. Jag träffade Henrik 1994 (som 19-åring), och vi gifte oss 1998 (fler bilder från bröllopet finns här).

Henrik växte upp på ön Norrskata i Åbolands skärgård. Hans släkt kommer dels från Kökar (Karlberg), dels från Pargas/Nagu (Westerholm).

Han gick i en liten svensk skola med bara en handfull elever (4-10 personer i hela skolan).

Det var en bra miljö för en särbegåvad och högkänslig person som Henrik. Högkänsliga barn som får växa upp i rätt förhållanden blir särdeles lyckliga, mentalt friska och kreativa människor.

Läs mer om högkänslighet i blogginlägget: Är också du högkänslig?

Henrik var duktig i skolan och fick många gånger 2-3 veckors extra ledigheter, då han kunde hjälpa till på familjegården (istället för att frustrerad sitta och vänta på att de långsammare skolkamraterna skulle lära sig).

Han fick många medaljer i fri-idrott (när hans hälsa ännu var i skick).

Henrik körde bil på ön redan som 12-åring, och fick med dispens traktorkörkort när han fyllde 15. Han har avlagt både skärgårds- och kustskepparexamen (som 15/16-åring). Han växte upp på havet (med båtar) men kan inte simma.

Som 16-åring blev han brutalt påkörd av en bil på landsvägen, och det är ett verkligt under att han överlevde. Han träffades av bilens framända, och slungades via motorhuven så att han krossade både vindrutan och biltaket. Han landade sedan 15 meter längre bort, på vägkanten. Han dog inte – han hade änglavakt.

Henrik blev laudatur student 1993, från Pargas Svenska Gymnasium. Han hade vitsordet 10 i teckning. Hans modersmålslärare brukade läsa upp hans uppsatser för klassen. I realprovet svarade han på psykologifrågor, utan att ha läst ämnet i gymnasiet, och fick laudatur även för det.

På grund av Henriks ohälsa och funktionshinder blev han deklarerad oduglig till militärtjänstgöring.

Henrik blev antagen till både Handelshögskolan vid Åbo Akademi och Svenska Handelshögskolan i Helsingfors. Han valde Åbo. Han hade den högsta poängen i inträdesprovet det året (men skulle inte ha behövt göra inträdesprovet då han blev antagen på basen av sitt goda betyg). Han studerade ekonomi och juridik.

Henriks karriär på tingsrätten

Under uppväxten hade Henrik tillbringat mycket tid med ambassadörer och diplomater, som hade sina sommarstugor på (och kring) ön han bodde på. De var ofta jurister. Så när Henrik började studera siktade han själv på en internationell diplomatkarriär (via ekonomi och juridik).

Under studietiden fick han ett mycket eftertraktat jobb på Pargas tingsrätt, som fanns i ett vackert gammalt hus på Slottsgatan i Åbo.

Lagmannen såg Henriks potential och valde ut honom bland jättemånga sökande.

På tingsrätten började han med att sköta lagfarter och inteckningar. Tingsrätten hade två anställda som normalt skötte detta, men det var lång behandlingstid (nästan ett års kö för en lagfart). Henrik är effektiv, och på en månad (när de andra två var på semester) hade han ensam tagit hand om hela årets ärenden som låg i kö. Behandlingstiden blev efter det kortare än en vecka.

Henrik var omtyckt och uppskattad på tingsrätten. Många anställda var överarbetade och förde sina jobb till honom. I ett skede var Henrik hela tingsrättens sekreterare samtidigt som han också var lagmannens sekreterare, och höll ordning på allt, också de svåraste ärendena.

Domarna och notarierna förde sina ärenden till Henrik och bad honom förbereda ärendena och sköta om dem. Henrik gjorde domar som domarna sedan undertecknade. De flesta frågade honom hur de skulle döma i kvistiga frågor, för Henrik har logik, klarsynthet och sunt förnuft som få andra.

Henrik hade förut sett upp till domare, och trott att de är rättvisa och visa.

Efter att han själv, under några år, hade jobbat i rättssystemet (och sett verkligheten bakom kulisserna) ändrade han åsikt. Han ville inte ha mer med den världen att göra.

Han upptäckte att rättssystemet var ruttet och oprofessionellt, att de flesta människorna där var narcissister.

De ville bara bestämma och styra, och de älskade kontrollen. De hade inget hjärta. De var sorgliga, miserabla människor som inte ens kunde hålla ordning på sina egna personliga liv. Hur skulle de kunna skipa rättvisa?

Lagar och bevisning tolkades ofta godtyckligt och dokumentationen formades så att den skulle passa in i den subjektiva agendan. Felen gömdes bort med byråkrati och sekretess. Narcissisterna trodde dock själva fullt ut att de alltid gjorde rätt. Att de var ofelbara.

Ärendena var avgjorda i förväg innan rättegångarna. Rättegångarna var bara en teater, en charad, ett störande moment som måste formas att passa de förutfattade meningarna. Det var politik och personliga agendor som gällde, inte rättvisa. I pauserna satt domare, åklagare och advokater tillsammans i kafferummet och gjorde narr av alla parter. Senast där avgjordes ärendena i hemlighet.

Henrik vet vad han talar om. Han förberedde alla ärenden och gjorde domarna i förväg. Så fungerade det nästan alltid. Men det fanns också undantag. Det fanns bra personer (som inte var narcissister) men tyvärr var dessa tvungna att anpassa sig till systemet.

Henrik är som en superdator

Henrik har en mycket speciell och sällsynt förmåga att hantera data och se mönster (till och med när han sover).

Jag brukar jämföra honom med en superdator.

Man kan “mata in” data (och problem) på kvällen, och när han sover bearbetar hans hjärna (delvis omedvetet) all data, så att när han vaknar nästa dag har han kreativa lösningar och svar. Han har också en sällsynt förmåga att själv aktivt kunna delta i hjärnans processer när han sover, genom “lucid dreams“, och kan på så sätt styra drömmarna och göra ännu större upptäckter.

Nackdelen med den undermedvetna delen av hjärnan är att den inte riktigt kopplar till delen som hanterar långvariga minnen, så insikterna glöms snabbt bort. Fjärilar kallar Henrik dem. När han vaknar till har han bara några sekunder på sig att frenetiskt dokumentera alla tankar han fått under natten, annars är de borta för alltid, som sköra fjärilar som man ser ena stunden och nästa stund är de borta, omöjliga att hitta igen.

Ur psykologiskt perspektiv är allt detta mycket intressant, och något jag vill forska mer i, men för att inte gå alltför djupt in i Freudianska diskussioner här, får det bli till ett senare blogginlägg.

Henrik har en problemlösningsförmåga som få har. Han kan lösa vilken ekvation som helst med bara några smulor av data. Jag är själv högkänslig och särbegåvad, och ser saker som ingen annan ser, men Henrik ser allt, varje detalj. Han vet mer om andra än vad de själva vet om sig själva.

Varm karaktär och mörkt utseende

Henrik har en väldigt mjuk och snäll karaktär. Han är känslig och känslosam.

Han har ett hjärta fullt av kärlek.

Man kan alltid lita på honom, till hundra procent.

Han är så ärlig och uppriktig att de flesta blir generade. Han har ingen fasad, och bryr sig inte om vad andra tänker on honom. Han är raka motsatsen till narcissister.

Han är en rationell och logisk tänkare, som alltid söker objektiv information.

Henrik skadar inte någon, inte ens den minsta insekt. Han vill det bästa för alla.

Om det råkar komma in en spindel i huset så vill han rädda den. Han ber mig föra ut den eller flytta den till våra krukväxter, så att den får leva vidare där (Henrik har begränsad rörlighet så han kan inte själv böja sig eller nå golvet).

Henrik är alltid rättvis och behandlar alla lika, oavsett position.

Jag har personligen fått se hur Henrik lugnt och självsäkert, ansikte mot ansikte, satt statsministrar (och till och med Europaparlamentets talman) på plats när de haft fel. Jag skall skriva mer om det i ett senare blogginlägg.

Kökarborna lyfter inte på hatten för någon, sägs det (Henriks släkt kommer från Kökar).

Henrik är alltid lugn i stormen. En klippa.

Jag tror att detta lugn kan vara något som karaktäriserar Kökarbor överlag. En speciell egenskap som sitter i deras gener. De är vana med hårda stormar. Det är i stormarna som de bästa kaptenerna utmärker sig.

Här växte Henriks farfar upp, i det ljusa huset på berget i Karlby, Kökar. Se platsen på kartan här.

En annan av Henriks släktingar, konstnären och konstmuseimannen Victor Westerholm, målade också på Kökar. Jämför Kökar-bilden (som Henrik fotograferat i sin ungdom) med estetiken i Victor Westerholms Kökar-målning i detta blogginlägg.

Henrik är, liksom många Kökarbor, mycket mörk till sitt utseende.

Befolkningen på Kökar blev mörkare efter att Franciskanermunkar (från Medelhavet) kom och grundade ett konvent där.

Vart vi än reser, så tror alla att Henrik hör till lokalbefolkningen, och börjar ivrigt prata med honom på sina egna språk.

Han är exotisk, min medelhavspärla.

Jag minns en gång när vi reste i Tyskland. En grupp italienare satt och tittade och pekade på oss. De förde en livlig och högljudd diskussion. Efter en stund kom en av dem fram till oss, där vi stod ca 20 meter ifrån dem. Vi hade ingen aning om vad vi skulle vänta oss.

“Vi har slagit vad om att du är italienare” sade mannen på italienska. “Visst är du väl italienare?”

Han ville inte tro oss när vi berättade varifrån vi kommer. “Omöjligt” sade han buttert, “omöjligt“. De hade förlorat vadet.

I Finland händer liknande saker. Människor brukar fråga mig rakt ut (mitt framför näsan på Henrik), varifrån han kommer och i vilket land jag har hittat honom. Ingen tror att han är född här.

Väldigt många finländare bemöter honom mycket rasistiskt. Det har till och med hänt att när vi promenerat i staden så har fulla människor (som åkt förbi i taxi) stannat och hoppat ut bara för att anfalla oss.

Vi har aldrig känt oss trygga eller accepterade i Finland.

Även de finska myndigheterna behandlar oss som om vi skulle vara slavar utan rättigheter. Läs mer om Finlands missdåd i Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland) och i Henriks välskrivna, detaljerade och internationellt prisade essä (på engelska) Kafkaesque process in Finland – a letter from the Artist Henrik Karlberg.

Henrik är 185 cm lång men väger bara 55 kilo. Han är alltså smal som ett benrangel. Han har inte anorexi – det är hans svåra mag- och tarmsjukdomar, i kombination med Finlands helt sjuka förtryck av oss, som tär på hans kropp, och som orsakar mycket komplikationer i vår vardag (som nästan helt kretsar kring hälsoproblemen). Det är inte ovanligt att Henrik måste tillbringa 10 timmar av dagen sittande på WC.

Läs mer om Henriks hälsa och funktionshinder här >

I trafiken och djup intuition

Henrik är en väldigt lugn, artig och skicklig chaufför, som aldrig fått fortkörningsböter eller kört krock. Han lämnar plats åt alla. Jag tycker om när han kör.

Som högkänslig har han en djup intuition, och kan förutse faror. Han kan nästan räkna ut vad alla (människor och djur) kommer att göra, långt innan de gör det. Det är nästan oförklarligt.

Det händer t.ex. att han lugnt kör som vanligt på landsvägen, tills han plötsligt intuitivt bromsar in utan att ens själv veta varför, för att efter en sekund se en älg springa rakt framför bilen, i trygghet.

Hans undermedvetna “jag” måste ha plockat upp någon signal som det medvetna jaget inte ännu upptäckt, och signalerat faran, som på så sätt kunde undvikas.

Vi högkänsliga är födda med ett mycket känsligt nervsystem, som gör att våra hjärnor djupare och intensivare kan bearbeta och analysera stimuli och intryck. Nästan som ett sjätte sinne.

Jag skall skriva några blogginlägg om högkänslighet strax.

Men först skall jag avsluta detta blogginlägg med frågan som de flesta ställer till Henrik efter att de bekantat sig med honom och hans färdigheter:

“Varför sitter du inte på Arkadiabacken? Du skulle behövas där!“

* * * * *

Jag och min man Henrik är extremt högkänsliga personer (högst på skalan). Detta påverkar vår vardag både positivt och negativt. De positiva sidorna överväger klart de negativa, men visst blir livet en aning mer komplicerat.

Här ger jag dig några konkreta exempel (med fokus på Henrik).

1. En högkänslig person är ytterst känslig för smärta. Man undviker därför allt som kan orsaka smärta (eller tanke på smärta)

Exempel A:

Henrik har alltid varit livrädd för tandläkare. Som liten bet han ihop tänderna och öppnade inte munnen. Ibland lyckades tandsköterskan övertala honom (med hjälp av någon muta/leksak) att öppna munnen. Så fort det gjorde ont knep han fast käkarna igen.

Tandläkarna skrev in i hans journal att han är ett “problembarn”, omöjlig att vårda.

Med hjälp av bedövning och lugnande medicin kunde de senare göra vissa ingrepp, men hans tänder förföll.

Efter den obligatoriska tandvården i grundskolan har han bara gått en enda gång frivilligt till tandläkaren. Det var till den privata tandläkarstationen Hammas-Pulssi där en anestesiläkare sövde ner honom för en hel dag, så att specialtandläkaren kunde göra hela livets tandvård på en enda gång.

Snart har Henrik inte riktigt några tänder kvar att vårda.

Exempel B:

Henrik dör nästan hellre, än att frivilligt gå till läkare. Det är ironiskt med tanke på hur mycket hälsoproblem han har. Han kan svimma bara av att se en nål eller spruta. Han går inte med på undersökningar som kan innebära smärta.

Det är ett problem att hälsovården inte förstår sig på högkänslighet, och inte vill ta det i beaktande. Många högkänsliga blir lidande i onödan.

Dessutom är en stor del av tandläkarna och läkarna narcissister, som helt saknar empati. Dessa brukar bemöta Henrik mycket föraktfullt.

Det här har lett till att Henrik inte fått den vård han behövt, och inte heller fått del av det socialskydd han skulle ha rätt till (sjukdagpenning, sjukpension etc).

Exempel C:

Henrik är “allergisk” mot statisk elektricitet. De statiska el-stötarna orsakar stor smärta åt honom. Det gör att han är extra känslig mot allt som kan alstra eller ladda statisk ström i kroppen, och speciellt mot konstgjorda material som polyester och plast.

Han undviker att röra allt som kan ge stötar, t.ex. dörrhandtag, bildörrar, metallytor, plastpåsar och andra människor. Om han måste röra vid något som kan ge stöt så har han en speciell ritual för det (som kontrollerat avlastar spänningen), eller använder en isolerande handske. Det är värst på vintern.

2. En högkänslig person tycker om sköna, bekväma och rena kläder i naturmaterial

Henrik kan inte ha kläder gjorda av konstgjorda material. Han får “angst” av allt som inte är naturligt. När jag skriver “angst” menar jag en så överväldigande obehags- och ångestkänsla att den tar över hela hjärnans processor-styrka.

Henrik har en otrolig känsla för material. I klädbutikerna kan han med fingertopparna känna på ett plagg och direkt säga vad det är för material (och dessutom i vilka proportioner). Han godkänner bara bomull, bambu, och ylle i sina kläder. Han tycker om sina gamla kläder och vill helst inte köpa nya. När han hittat något som passar så köper han flera i förråd.

Han går nästan alltid barfota, för annars får han “sock-angst”. Jag minns speciellt en gång i Stockholm, när vi var på en fin restaurang på Östermalm. Henrik hade så svårt att hantera “sock-angsten” att han till sist tog bort skorna och sockorna, mitt i salen.

Dessutom kan han inte själv böja sig till sina fötter (funktionshinder), så det är alltid jag som klär på honom sockorna.

Han får “angst” av allt som är trångt och spänner, eller kliar. Han får också “angst” om hans kläder blir ens lite våta eller smutsiga.

3. Högkänsliga personer känner dofter och smaker tydligare

Henrik är superkänslig för dofter och lukter. Han känner dofter långt före alla andra, och på otroligt långt avstånd. Han blir lätt illamående och tänker spy, om han upplever dofterna obehagliga. Han kan bli illamående av blotta tanken på en otrevlig doft, alltså bara av minnet av doften.

Han är jättesnabb att märka om något är på väg att börja brinna.

Mögel och gorgonzola får honom att spy. Vi har många gånger varit tvungna att snabbt lämna restauranger för att någon i lokalen beställt mat med gorgonzola.

Han klarar inte heller sura smaker.

Han hittar fel också i de bästa kockarnas ingredienser eller maträtter (typ Gordon Ramsay). Men han klagar inte, han brukar hjälpa istället.

4. Högkänsliga och särbegåvade personer med hög matematisk eller logisk intelligens är särskilt känslosamma och känsliga

Henrik har enorm empati och stor medkänsla. Han lever sig intensivt in i allt han ser, hör eller tänker. Han rörs alltid till tårar av sorgliga historier, om det sedan är film, litteratur, konst eller tankar. Eller egna texter.

Han har aldrig kunnat se på våldsamma eller obehagliga filmer. Synen av blod sårar hans inre. Han tycker att alla filmer är hemska. Han tål inte teater.

Han blir jätteledsen när han ser en fjäder, för han tänker att fågeln dött eller skadats.

Henrik kan inte gå förbi tiggare utan att ge dem något. Han vill alltid att vi köper något ätbart till dem, t.ex. smörgåsar eller energirika nötter.

5. Högkänsliga personer undviker situationer som upprör

Henrik har en intensiv föreställningsförmåga. Han kan låta fantasin flöda fritt. Han kan föreställa sig det värsta som kan hända i alla situationer.

Han blir lätt överväldigad och får fysiska reaktioner på känslor och stress (ont i magen, huvudvärk, tryck i bröstet, angst och ulcerös kolit skov). Henrik har stor empati, men han kan också ha extremt höga nivåer av rädsla och ängslan och få depressionsattacker.

Allt detta gör att han undviker allting som kan uppröra honom. Hur länge som helst.

Han har aldrig tyckt om att få post. När vi bodde i höghus för över 20 år sedan, blev han alltid skrämd när postmannen gick i trappan och dunkade i dörrens postlucka. Han ville inte ha någon post. Det upprörde honom. Han skruvade fast postluckan.

Det har inte blivit bättre med åren. Tvärtom.

Som narcissismoffer har vi varit tvungna att helt gå in för No Contact-strategin. Jag tror att det är 10 år sedan vi tagit emot post.

6. Högkänsliga har svårt att arbeta när andra tittar på

Som skapande konstnär är Henrik perfektionist.

Han behöver alltid arbetsro och kan inte jobba när andra tittar på. Han behöver få koncentrera sig. Han har sin egen vision, sin egen stil och genre. Han gör saker i sin egen takt, och vill inte ha publik, bli störd, eller ha tidspress.

Han presterar sämre när han blir iakttagen. Får han inte lugn och ro blir han irriterad och nervös, och hans humör kan svänga snabbt. Om han blir störd eller överväldigad kan han vara allt annat än empatisk. Han tycker inte om att anpassa sig och reagerar kraftigt på störningar.

Dessutom är Henriks modeller så gott som alltid nakna, så det är möjligen för dem också roligare att få jobba i lugn och ro. Henrik är ju Finlands ledande Fine Art Nude konstnär, och hans produktion omfattar till största del visionära nakenstudier och självporträtt.

Det här är grunden till att vi alltid skapat skilt, vardera för oss själva.

När den ena av oss skapar i ateljén måste den andra vara i arbetsrummet bredvid. Henrik har gjort stora konstnärliga produktioner, men principen är alltid den samma. Är det många personer “on set” måste alla dra sig undan. Han måste få skapa i fred, annars blir han inte nöjd med resultatet.

Högkänsligheten är ett underbart karaktärsdrag (med så gott som bara positiva sidor). De mest negativa sakerna kan härledas till den hemska, narcissistiska världen, där vi bemöts fel. Skulle vi bemötas med förståelse, omtanke och kärlek så skulle situationen vara helt annorlunda.

Vi högkänsliga har en viktig uppgift inom anti-narcissism.

* * * * *