Av ingen speciell orsak filmade jag när min man Henrik fixade till sitt skägg. Det blev en kort konstvideo, som jag visar här:
Henrik är 185 cm lång men väger bara 56 kg. Han har inte anorexi. Det är hans svåra sjukdomar, i kombination med Finlands helt sjuka förtryck av oss, som tär på hans kropp.
* * * * *
Lär känna mig genom fler bilder!
Här kommer en liten bildkavalkad med gamla bilder från olika skeden av mitt liv (fram till 1998). Fotona är inskannade pappersbilder.
Jag har nästan inga bilder kvar från tiden mellan 1998 (då jag började fotografera digitalt) och december 2019. De finska myndigheterna har nämligen tagit alla mina digitala bilder ifrån mig (över 100.000 verk), och också allt ifrån min man (ca 500.000 verk).
Nästan alla minnen från 1998-2019, och allt jag någonsin skapat digitalt, är borta. Några få av mina bilder finns arkiverade på Internet Archive, på den arkiverade versionen av min internetsida 2011. Där kan du själv se hur duktig jag var (och vad Finland har tagit, censurerat och svartmålat).
Här kommer de inskannade bilderna, med korta förklaringstexter:
Kia (till vänster) tittar på färggranna nyårsfyrverkerier med sin lillasyster, hos Kias gudföräldrar Svante & Hedvig.
Kia (11 år) äter ordentligt på mormors och morfars båt, efter en flera timmars simtur.
Kia äger tillsammans med sina syskon en fin sommarvilla & strandfastighet på Medvastvägen 169a i Kyrkslätt. Se sommarstället på kartan här. Här är Kia på sin strand, iklädd en topp som hon sytt och designat själv.
Sommarvillan sedd från vattnet.
Kia bodde och volontärarbetade flera somrar på en bondgård i Mouhijärvi. Gården hade 20-30 kor, och många kalvar. Till Kias arbetssysslor hörde djurskötsel, och att mjölka kor både för hand och med mjölkmaskin.
Visste du att Kias familjeföretag Elfving tidigare (på 1950-talet) också var en betydande importör av mjölkmaskiner, och även av motorsågar och Vespa scooters?
Heli-skiing i Alperna, Schweiz.
Lavin i St. Anton, Österrike
Lavinen dödade flera människor och förstörde hem.
Järnlady Kia hemma i Grankulla, innan studentskrivningen, redo att bli fri och erövra världen.
Kia, den snabbaste i backen.
Kia var under många år tärna till flera rikslucior – en spridare av ljus och glädje. Här ett Luciabesök på vårdhem (Kia till höger). Kias egen handikappade morbror Mikael (1963-1992) bodde på ett liknande hem.
Kia sitter och skissar utanför första studiebostaden, på Lisagatan i Åbo.
Vid Aurabron i Åbo.
På Ruissalo i Åbo.
Första Valborgsmässoaftonen med Henrik.
Kia harvar en åker på Norrskata.
Kia med en stor bukett rosor i Tyskland. Läs mer i blogginlägget: Hur jag fick 80 rosor i Stuttgart 1995.
Kia och Henrik vid Aura å i Åbo.
Kia kör skördetröska i Norrskata.
Kia i studiebostaden på Tavastgatan 4, i Åbo.
Kia uppträder med egen danskoreografi på Svenska Gården, i Åbo. Micke Fhinn (Swe) med band spelar.
Kia i Niagara Falls, med sin lillasyster.
Kia och Henrik på traditionell vårjakt i Åbolands skärgård (med Henriks far). Varken Kia eller Henrik är jägare, och Henrik är ledsen för fågeln (en ejder).
Kia med sin kanin, hemma i Akropolis, Åbo.
Kia älskar att simma och dyka (och har dykarcertifikat). Här på en dyktur i Medelhavet (på resa i Kreta, Grekland).
När Kia studerade på Handelshögskolan vid Åbo Akademi var hon aktiv i flera olika föreningars styrelser.
År 1997 var Kia styrelsemedlem och värdinna för Merkantila Klubben, den officiella ämnesföreningen för ekonomstuderande.
Studenternas traditionella pulkåkningstävling (på fastlagstisdagen), med spektakulära farkoster, på Vårdberget i Åbo. Kia representerade Merkantila Klubben.
Merkantila Klubbens värdinna Kia arrangerade årsfest och gör entré med hedersgästen.
Värdinnan Kia (andra till vänster) tar emot presenter, mellan Studentkårens ordförande Patrik Fellman och Merkantila Klubbens ordförande Ville Vihervaara, på årsfestens solenna akt i Åbo Akademis solennitetssal.
Merkantila Klubbens styrelse 1997 (Kia är den fjärde från vänster).
I Svartå Slott. Bruden Kia förbereder sig inför vigseln.
Bröllopsvalsen, i Svartå Slott.
Två högkänsliga, kära och lyckliga personer. Nygifta Kia och Henrik Karlberg, utanför Svartå Slott. Se fler bröllopsbilder här, och ännu fler bilder i min biografi. Läs mer om min man här.
* * * * *
Vi letar efter ett nytt hem, men vet inte var.
Ett privat ställe nära hav, natur och stad, som även passar till att mottaga statsöverhuvuden, kungligheter och dignitärer.
* * * * *
Allt jag skriver här på min hemsida (och i min blogg) är mycket öppet, ärligt och personligt. Läser du igenom allt så känner du mig bättre än de flesta människor gör, inklusive min familj/släkt (förutom min älskade man förstås).
Om du har bråttom och vill lära känna mig snabbt (genom att läsa endast några få inlägg) så vill jag rekommendera följande 8 artiklar, som är speciellt karaktäriserande och viktiga för mig.
Titta också på mina dokumentationsbilder, så ser du hur jag bor och lever. I min bildkavalkad finns det gamla bilder från mitt liv.
Om du är intresserad av min konst, kan du se en video när jag målar tavlan Haiti här.
Vill du veta vad jag går igenom, så läs Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland).
Se även Villa Kia, huset och trädgården som jag och min man skapat på ön Hirvensalo i Åbo:
* * * * *
Anti-narcissism, min nya globala filosofi, grundar sig dels på min banbrytande forskning, dels på de unika insikter jag fått när jag och min man blivit förtryckta i Finland, vårt östliga hemland (som tidigare var en del av Ryssland).
Jag har varit med om saker som jag aldrig trodde skulle vara möjligt.
Det finska förtrycket är sjukt och saknar all rim och reson – men det exemplifierar samtidigt narcissisternas vidriga mönster, så tydligt det kan bli.
Min man Henrik (som också är konstnär, och släkt med Victor Westerholm) har detaljerat beskrivit händelserna i ett brev som jag vill att du läser. I brevet berättar han hur det är att möta narcissistiskt våld från högsta möjliga nivå – från en hel nation med nästan obegränsade resurser. Det är ett skräckexempel på både individuell och kollektiv narcissism. Brevet är på engelska.
Du kan läsa brevet här:
Ladda ner brevet som PDF (649 kB).
Exemplet visar hur några få narcissister (i all hemlighet) kan förändra ett demokratiskt land till en stalinistisk diktatur, som inte längre respekterar demokratiska principer, mänskliga rättigheter eller internationella förpliktelser.
Sist och slutligen är det ett litet antal personer, en handfull narcissister, som dominerar och kontrollerar precis allt. De är roten till det onda. Genom totalitär makt och sekretess har de kunnat bedra omvärlden med sin gaslighting. De drar ner hela landet i skam.
Nej, jag accepterar inte detta narcissistiska och odemokratiska förfarande. Det är en sjuk och olaglig skenprocess. Det kränker mina rättigheter och mitt människovärde. Jag går inte med på att behandlas så här.
Maktmissbruket sker i Finlands namn. Just nu ligger ansvaret på Finlands president Sauli Niinistö och Finlands regering.
Landet gör fel. Deras sekretess är värdelös.
Jag och min man är högkänsliga och särbegåvade personer. Vi har kapacitet och förmågor som få andra. Vi ser igenom allt. Vi minns allt. Vi har en fantastisk förmåga att observera, dokumentera och kommunicera. Vi ger aldrig upp.
Vi dokumenterar allt. All väsentlig information finns i säkerhet. När tiden är rätt kommer hela världen att få veta exakt vad som hänt, varje detalj, varje ord, varje bild. Sanningen om alla och allt.
Alla ögon bör sättas på Finland. Det här är bara toppen av ett isberg, som kan få Finland-skeppet att sjunka. Den egentliga kampen har inte ens börjat ännu.
Ännu hinner landet erkänna sina fel, ta sitt ansvar och rätta sig. Lära sig av sina misstag.
Istället för att bli världens skräckexempel så kan Finland fortfarande bli ett praktexempel, ett föredöme för anti-narcissism för alla i världen.
Allt är möjligt.
Det här är exemplet som vetenskapen och hela världen väntat på, oavsett hur det går.
Processen är bara i början och mycket mer kommer ännu att hända. Det här kommer att bli den största, längsta och mest omskakande processen i Finlands historia, internationellt sett.
Det här är inget personligt för mig. Jag arbetar målmedvetet mot all narcissism i världen.
Som heterodox vetenskapskvinna vet jag att narcissisterna har ett fel på sin hjärna, att de är obotligt sjuka. De har ingen empati och inget samvete.
Narcissister är världens bästa skådespelare, experter på bedrägeri. De är patologiska lögnare som manipulerar alla. De gör vad som helst för att utnyttja och dominera andra, samt dölja sina egna fel. De håller inte avtal eller överenskommelser. De gör falska anklagelser, och projicerar sina egna brott på andra. De svartmålar och isolerar offret. De spelar alltid oskyldigt offer.
Det är så här narcissister alltid fungerar. Det är så här de bedrar omvärlden med sina standardtrick. Mönstret är globalt och historiskt, alltid liknande, och lätt att känna igen. Narcissisterna har inget val, de är sjuka och kan inget annat.
Det är vi friska människor som måste sätta stopp för dem. Vi måste sluta tro på deras lögner och manipulationer. Vi måste kräva öppenhet och information. Vi måste avslöja alla narcissister och sätta gränser för dem.
Det är därför jag har grundat anti-narcissism. Det är enda sättet att hjälpa alla i världen.
Det är alltid farligt att ställa sig upp mot en narcissist (miljontals människor har mist sitt liv så). Narcissister är aggressiva och extrema, de respekterar inga gränser. Om inte omvärlden sätter stopp för dem så finns det ingen ände på deras ondska och förtryck.
Vi bör minnas hur Finland (i hemlighet) avrättade pacifisten Arndt Pekurinen, vilket jag lyft fram genom min konst.
Följ med situationen och kräv full demokratisk insyn i allt som sker och skett! Myndigheterna, presidenten och regeringen måste ställas till svars.
Se vad de gör till näst.
* * * * *
I natt spelade jag in en musikvideo.
Jag plockade fram min dammiga gitarr (som bara har fyra strängar kvar) och gjorde en cover på Oceans av Hillsong UNITED.
Här är musikvideon:
Jag är en högkänslig person och som konstnär är jag mycket expressiv. Jag lever mig in, med mycket inlevelse och känslor, i allt jag gör. Jag reagerar snabbt och starkt på alla impulser, som t.ex. i videon när jag blir intensivt förskräckt av att någonting trillade ner från bordet.
Som konstnär har jag full konstnärlig frihet (och ett ansvar) att göra alla saker annorlunda – att bryta konventioner, visa exempel och skaka om världen. Jag vill använda min konst till att avslöja narcissisterna och narcissisternas värld, och arbeta för anti-narcissism.
För er som är intresserade av den tekniska biten så beskriver jag utrustningen och stylingen lite närmare:
Läderbyxorna är från Gestuz, polotröjan från Zara och Push-up BH:n från Lindex (många år gamla).
Jag använder sällan makeup, men för videon satte jag på lite läppstift från Estee Lauder, ögonskugga från Isadora, mineralpuder från Jane Iredale och maskara från Maybelline. Sedan lade jag löst på några lösögonfransar från Kiss (som hölls kvar utan lim fast jag blinkade).
Gitarren är en Yamaha CGX102 elektroakustisk klassisk gitarr (med fyra nylonsträngar).
Videon är filmad med en Panasonic Lumix G90. Objektivet är Sigma 60mm 2.8. Mikrofonen är en Røde Videomicro. Stativet är Slik Pro 700DX (AMT) och stativhuvudet är Benro S2.
Kameran är inställd på L. Monochrome D. Jag gillar svartvitt väldigt mycket.
Som bakgrund använder jag ett stort svart tyg (vanligt lakanstyg). Jag satte upp tyget med klampar från Biltema i ett Heavy Duty bakgrundsstativ.
Största delen av videon är ljussatt med en enda lampa. Det är en vanlig LED-lampa (8W E27 4000K Spot LED) som man kan köpa i matbutiken. Lampans hållare är från Verkkokauppa.com (20 €). Framför lampan använder jag ett vitt paraply (för att mjuka upp ljuset).
Det är ett enkelt och billigt ljus som jag tycker om att använda (helst fotograferar/filmar jag dock i naturljus, i befintligt ljus).
Lampan/lamphållaren är fastsatt i en Elinchrom PolyStand (ljusbom med hjul). Ljuset är placerat nästan rakt framför mig, lite snett ovanifrån.
Jag plockade också fram 4 studiolampor (som inte har använts på 10 år). Blixtlampornas fläktar hade för högt ljud, så de lamporna gick inte att använda till musikvideoinspelningen, men de såg ändå roliga ut och gjorde settingen mera spännande. För foton och B-roll fungerade de bra.
Framför mig, på golvet, lade jag en Lastolite Triflector, som reflekterar lite ljus upp tillbaka på mitt ansikte och mina händer.
Slutligen satte jag paraplyets genomskinliga skyddsplast delvis framför kamerans objektiv, så fick jag en specialeffekt; lite suddig dimma i kanterna.
Sedan var det bara att trycka på Record-knappen och börja sjunga.
Vill du lära dig mer om ljussättning så kolla in det här inlägget.
* * * * *
Aggressiva och stridslystna narcissister har skapat en värld som står på ruinens brant. Nu är det dags att ändra kursen (sista chansen).
Jag och min man är högkänsliga och särbegåvade personer. Vi högkänsliga personer är narcissismens motpol, ett antidot mot all narcissism.
Ifall du inte är väl insatt i hur narcissisterna fungerar (och hur de dominerar världen) så läs först 63 saker du bör veta om narcissister (jag forskar om narcissism).
Det finns ungefär lika många av oss högkänsliga i världen (20% av befolkningen), som det finns narcissister. Kanske till och med fler.
Vi högkänsliga personer är super-empatiska och ofta särbegåvade.
Vi högkänsliga har stora förmågor som narcissisterna kan utnyttja. Som empatiska människor (som tror gott om alla) blir vi lätt lurade och utnyttjade. Många högkänsliga har antagligen varit narcissisternas trognaste slavar, en riktig guldgruva som narcissisterna exploaterat.
Med lite efterforskning och sunt förnuft kan du enkelt konstatera att narcissismen är problemet bakom de flesta problemen i världen (roten till det onda).
Vi högkänsliga kan vara en av lösningarna på problemet. Jag tror att vi högkänsliga och särbegåvade är samhällets framtid, och en av huvudnycklarna till att bryta narcissisternas våldsamma och aggressiva makt över världen. Det är trots allt en mycket liten procent av befolkningen som står bakom världens problem och konflikter.
Vi befinner oss nu i en vändpunkt.
Just nu skulle det vara extra viktigt att världen lyfter fram oss högkänsliga och särbegåvade personer, istället för att förtrycka och mobba oss.
Vi måste förankra lösningarna i mänsklighet, empati och kärlek. Det kan inte narcissisterna ta över.
Jag hoppas att den nya filosofin anti-narcissism (som färdigt finns i varje person) kan ge nya insikter och verktyg för att skapa en bättre värld för alla.
* * * * *
Min farmor bakade ofta en härlig sockerkaka. Jag fick receptet av henne och har själv modifierat det till en chokladkaka.
Det här var den första kakan jag bjöd min (blivande) man på, första gången han hälsade på mig (27 år sedan). Det har varit hans favoritkaka sedan dess.
Denna chokladkaka smälter i munnen. Kakan har en verkligt fyllig chokladsmak. Konsistensen är fast på utsidan och kladdig inuti. Du kan själv välja hur kladdig kakan blir genom att välja kortare eller längre tid i ugnen.
Testa!
Du behöver:
3 dl vetemjöl
3 ägg
3 dl socker
1 tsk bakpulver
125 g margarin
100 g fin mörk choklad
Jag använder: Myllyn Paras halvgrovt vetemjöl, ägg producerade av Kieku, Dansukker socker, Pirkka bakpulver, Keiju laktosfritt margarin och Lindt Excellence 70% mörk choklad.
Gör så här:
Chokladkakan håller i fyra till fem dagar i kylskåp. Jag brukar alltid frysa ner kakan i färdiga bitar som jag sedan kan tina på 20 sekunder i mikron.
Njut!
* * * * *
Äntligen är april här. För mig är april en av de härligaste månaderna på året, av många olika orsaker.
För mig och min man är det som om vintrarna inte alls existerar, vi går i ide. När snön smälter och solen börjar värma så vaknar vi upp. Vårt liv börjar igen. Helt som naturen och vår trädgård. Fåglarna återvänder och vårblommorna sticker upp i rabatterna och gräsmattan. Varje dag upptäcker jag tiotals nya våririsar, som är så vackra och delikata blommor.
Denna månad firar vi också vår 23:e bröllopsdag (vi gifte oss 1998).
Vi brukar alltid fira vår bröllopsdag på något extraordinärt sätt. Vi har exempelvis firat dagen med fina kulinariska upplevelser på olika flerstjärniga restauranger (ur Michelinguiden) som t.ex. Gordon Ramsay, Mathias Dahlgren och Hans Välimäki restaurangerna. Vi har ätit många stjärnor under årens lopp. Andra år har vi firat på extraordinära sätt som knappt kostat någonting, som att gå till Hesburger.
När vi var friskare kunde vi spendera vintrarna i varmare trakter. Då levde man året runt.
Henrik och jag har varit hemma i Åbo nu i ett sträck sedan våren 2017, utan att alls resa något. Det är alltså över fyra år sedan vi har varit utomlands. Fyra år isolerade i Finland är en väldigt lång tid.
Alltid när det blir påsk tänker jag på alla gånger vi firat påsken i Spanien, med de katolska traditionerna. Där är påsken årets största högtid, och den firas med stora processioner och evenemang.
Vi firar påsk till minne av Jesu död och uppståndelse. Jesus var det oskyldiga offret som dog för alla andras räddning. Han återuppstod och segrade över döden och ondskan. Graven var tom, jag har själv kollat.
Påsken handlar om tro, hopp och kärlek. Genom tron välkomnar vi Gud in i våra liv. Och med Jesus får vi hopp och en framtid. Genom Honom fick vi frihet. En frihet och sanning som är öppen för alla. Det Han gjorde för oss var kärlek. Han led för oss och Han dog för oss.
Vi får låta Jesus vara ljuset i vårt mörker och tacksamt ta emot det Han gjort för oss. Vi får hålla ögonen på korset och gå i Hans fotspår.
Vi måste komma ihåg att många av oss hamnar att lida för att rädda andra, och för att stå emot mörkret. Vi får tro och lita på att Gud är med oss, och ger oss det vi behöver.
Det är viktigt att komma ihåg evangeliets enkla och klara budskap, och att se igenom konstruktionerna som narcissisterna byggt upp. Läs mer om mina tankar i blogginlägget: Hur kristendomen präglats av narcissism (i 2000 år). Jesu budskap var i princip anti-narcissism.
Jag önskar Er alla en Glad Påsk!
* * * * *
Jag och min man har planerat och skapat en av de mest speciella och unika trädgårdarna i Finland; vår egen trädgård.
I det här blogginlägget vill jag berätta om inspirationen (Villa et Jardins Ephrussi de Rothschild) till vår trädgård, men också ge dig praktiska råd genom att beskriva hur vi själva sköter våra thuja-häckar (som många tycker är de finaste i Finland).
Vi byggde vårt hus, Villa Kia, på en gammal strandåker. Vi har alltså skapat allt från grunden.
Efter att vi hade byggt huset fyllde vi upp tomten, med över hundra lastbilslass med jord (som vi fick från ett stort skolbygge i närheten). Sedan gjorde vi som många andra; anlade en vacker gräsmatta och planterade några träd, utan någon större plan.
Vi ville så gärna skapa en egen trädgård – men visste inte mycket om trädgårdar från förut (annat än att vi älskade dem). Vi hade bott en hel del i Spanien och beundrat husen som omgavs av sina höga, vackra häckar. Vi gillade den privata sfären häckarna skapade. Även husen och de välklippta häckarna i Beverly Hills var en inspiration.
Vi tillbringade också mycket tid på Franska rivieran. Där finns det många underbara trädgårdar, och speciellt en trädgård har varit väldigt viktig för oss: Villa et Jardins Ephrussi de Rothschild som finns på Saint-Jean-Cap-Ferrat.
Jag minns när vi kom till Villa Ephrussi för första gången;
Det var som att hitta hem. Det var en härlig upplevelse för alla sinnen. Den vackert designade tomten, med olika trädgårdar och ljuvliga växter, var som en enda stor och varm kram för själen. Medelhavet gav trädgården dess underbara bakgrund.
Vi vandrade sakta runt. Vi satt och lyssnade på fågelsången och njöt av alla dofter och synintryck. Som högkänsliga personer upplever vi saker mycket intensivare än många normala människor gör, och vi längtar alltid efter lugn och ro. Vi fann ett otroligt lugn i trädgårdarna. Det var en av de vackraste och skönaste helheterna vi någonsin sett och känt.
Man glömde totalt bort tiden. Det blev allt färre människor runtomkring oss, och till slut var vi ensamma kvar.
Vi var där tills de skulle stänga för dagen.
Vi ville inte gå iväg. Vi satt kvar på en bänk och njöt till sista stund.
Då kom det en vakt gående mot oss, en stilig fransman.
“Vi har stängt för dagen” sade han vänligt. “Ni måste lämna området. Ni kan komma tillbaka en annan dag” fortsatte han artigt.
Han ville låsa portarna.
Jag frågade om det är möjligt att få stanna en halvtimme till – det var så lugnt och skönt där när alla andra hade gått hem.
Vakten riktade sin milda blick på fontänen som lugnt sprudlade på.
Han funderade några sekunder och sade “Okej, jag måste ändå göra lite pappersjobb… så vi gör så här – jag låser alla portarna, men lämnar en sidodörr på glänt åt er, så att ni kan komma ut när ni vill. Lås den när ni går hem!”
Så var vi plötsligt helt ensamma i den stora, magnifika trädgården. Vilken njutning.
Villan och trädgården byggdes i början av 1900-talet av baronessan Béatrice de Rothschild (1864–1934). Hennes liv var privilegierat men också fullt av tragedi. Hennes historia berörde oss väldigt djupt.
När vi tog reda på mera om Béatrice de Rothschild, insåg vi att hon var narcissismoffer, liksom vi (se min forskning). Hennes sätt att återhämta sig från den narcissistiska misshandeln var att engagera sig i trädgården (och i konst).
Så skulle det också komma att bli för oss.
Trädgården har för oss varit väldigt viktig, ett sätt att bearbeta alla trauman från det narcissistiska våldet.
När vi satt för oss själva, där och då, helt ensamma i Villa Ephrussi trädgården, omgivna av all naturens skönhet, bestämde vi oss för att försöka förverkliga vår egen version av detta paradis, utgående från våra förutsättningar där hemma i Åbo.
Vi insåg att häckarna var en vital del av helheten (för struktur och ramverk). Häckar är vackra att se på för alla – en glädje både för dem som bor bakom häckarna, men också för alla människor som går eller åker förbi. Häckarna förmedlar en känsla av lugn, trygghet och frid. Tack vare häckarna kan man dela in trädgården i olika rum. Djuren älskar häckar, och man ger fåglarna en plats där de kan bygga bo och hitta mat.
När vi kom hem till Åbo började vi fundera på designen av trädgården. Vi planerade i ett halvt år och sedan tog det ca 3 år att förverkliga planerna.
Vi visste inte mycket om hur trädgårdar byggs. Det vi alltid vetat är dock att man alltid skall försöka att göra allt så bra man kan. Kan man inte själv tillräckligt bra så skall man samarbeta med de bästa.
Eftersom vi bor i Åbo så var den bästa trädgårdsbyggaren vi kunde hitta Viherlassila (som gjorde grundjobben och planteringarna åt oss).
Vi har försökt göra så gott vi kan och vi har fått lära oss mycket längs vägen. Många duktiga trädgårdsmänniskor har gett oss goda råd.
Vi är tacksamma för alla varma och generösa människor som hjälpt oss under årens lopp!
Jag minns speciellt när vi träffade på slottsträdgårdsmästaren i Drottningholms slottspark.
Det över en timmes långa samtalet började med att vi stod och beundrade slottets konstnärligt klippta “thuja-kuber” (som vi tyckte var modigt klippta). Slottsträdgårdsmästaren förklarade att konstnärerna som skött klippningen var rådjur (som älskar Smaragd-varianten av thuja).
Slottsträdgårdsmästaren var en mycket varm, trevlig och vänlig person som generöst och entusiastiskt berättade om bl.a. slottets buxbomsplanteringar och thuja-planteringar, och om skötseln av dem. Det var en glädje att få ta del av hans stora kunskap och erfarenhet. Han gav oss en inblick i trädgårdsskötsel på högsta nivå (Drottningholms slottsområde, som ligger på Lovön strax utanför Stockholm, är sedan 1991 ett UNESCO världsarv). Det satte en benchmark för vår egen trädgård.
Häcken behöver en bra jordmån för att växa bra. Förbättra jorden enligt vad som krävs på just din plats. Vår tomt var en gammal åker, så jorden var relativt bra. Vi grävde upp en ca 1 meter bred och 50 cm djup skåra, som vi sedan fyllde med färsk mylla.
Thuja trivs bäst i surare jordmån, så kalka inte.
Välj små, bra plantor från en välrenommerad leverantör, som skött växterna väl. Kvaliteten på plantorna kan variera. Om man sköter plantorna väl, så växer de snabbt, upp till 50-60 cm i året (innan man klippt topparna). Mindre plantor rotar sig bättre än stora plantor, och blir därmed vackrare och hållbarare.
Vi planterade thujorna med 50 cm avstånd. Allt som allt planterade vi drygt 600 thujor.
Längs utsidan av häcken gjorde vi en grusgång, som underlättar skötseln.
Thujan tycker om jämnfuktig jord. Det är speciellt viktigt att vattna väl de första två åren. När häcken blivit äldre, och rotat sig, tål den torka rätt bra.
Vi satte droppslangar för bevattning längs alla häckar. I början vattnade vi häckarna en gång i veckan (djupbevattning, en hel natt per häck).
Se till att unga växter aldrig torkar ut (topparna får inte hänga). Vattna vid behov äldre häckar under torra perioder. Vattna hellre ordentligt och sällan, än slarvigt och ofta. Om sommaren är torr och häcken får för lite vatten brukar thujan bilda extra mycket kottar, istället för att växa.
Jag gödslar häcken två gånger i året. Jag ger vårgödsel i början av maj, och höstgödsel i början av augusti. Har du kompost kan du använda det på våren och sommaren.
Häcken behöver mycket näring för att växa bra. Vårgödslet innehåller mycket kväve som sätter fart på den gröna tillväxten. Man kan ge vårgödsel ända fram till midsommaren.
Höstgödslet hjälper växterna att klara vintern och vårsolen.
Jag brukar klippa häckarna minst en gång i året. Många delar klipper jag varje månad. Vill man ha en riktigt vacker och tät häck lönar det sig att klippa ofta. Jag tror man kan klippa tujahäckar året runt, förutom i juli då det är lite för torrt och soligt. Klipp inte soliga dagar, det bränner växterna.
Klipp inte häckarna maskinellt på våren eller försommaren för då stör du häckande fåglar. Fåglarna älskar häckarna (och som tack ser de till att din trädgård blir nästan myggfri).
Thujan tål klippning väldigt bra och den anpassar sig fint. Klipp hellre ofta och lite än sällan och mycket. Klipp inte in på brunt trä där det inte finns grönt. Klipper du för mycket kan det hända att den inte växer ut igen, eller att det tar väldigt länge innan den börjar växa igen.
Första åren klippte jag alla häckar för hand, med Fiskars häcksaxar.
När häcken blev större har jag klippt med olika Bosch batteridrivna klippare, som är mycket lätta och bra (så lätta att också pensionärer kan hantera dem). Mest använder jag en Bosch AHS 50-20 LI, som väger 2,5 kilo. Min man (som har funktionshinder) använder en Bosch Isio som väger 550 gram. Ision har ett praktiskt teleskophandtag så man kan klippa också höga häckar. Till de högsta bitarna använder vi en Bosch UniversalHedgePole, som väger 3,6 kilo. Batterierna håller länge och passar till alla våra andra Bosch-elverktyg.
Jag klipper ändå gärna för hand också, allt jag hinner, och speciellt det som jag är noggrannare med. Alla Thuja Smaragder klipper jag för hand 3-4 gånger i året. På så sätt blir de lena som sammet. Jag tycker att det är terapeutiskt att klippa för hand.
Jag brukar kratta in klippet under häckarna och sedan vända in det i jorden. Det blir värdefull kompost utan extra besvär.
Släng inget klipp i soporna (all kompost behövs i trädgården).
Jag rensar kontinuerligt bort ogräset närmast plantorna. Häcken mår bäst när den inte behöver konkurrera om vatten och näring. Vi håller gräsmattan på ca 40 cm avstånd genom att kantskära, vilket dessutom ser väldigt fint ut. Vi vänder in gräset och ogräset i mullen, så att det blir till naturlig kompost.
Våra häckar är av varianten Thuja occidentalis Brabant, som rådjur och hjortar oftast låter vara ifred.
Priset på plantorna varierar enligt storlek och mängd. Man brukar få mängdrabatt när man köper många.
De flesta av våra häckplantor var av storleken 80-100 cm, men vi använde också 120-140 cm plantor och ett tiotal 200 cm plantor. Jag skulle säga att det inte alls lönar sig att ta stora plantor. Om man sköter thujan bra så växer de väldigt snabbt, och blir mycket tätare och finare med åren.
Det tog inte många år innan de mindre plantorna hunnit ikapp (och vuxit förbi) de större plantorna. Jag anser att de mindre plantorna klarat sig bättre än de som var större från början.
Städsegröna (året runt-gröna) växter, som thujan, kan de första åren vara väldigt känsliga för vårsolen. Då solen gassar på, i februari/mars, kan bladen torka ut eftersom marken ännu är frusen (och rötterna då inte kan ta upp vatten). Det är därför bra att solskydda plantorna, om man har möjlighet till det.
Eftersom vi har en så lång sträcka med häckar har vi inte kunnat skydda plantorna mot vårsolen. Ändå har inte en enda planta dött av solen. Häcken har ibland sett lite torr och brun ut, men den har alltid återhämtat sig.
På de högsta delarna (som är upp till 4-5 meter höga) är häcken rätt svår att sköta. För att kunna sköta den biten har vi uppfunnit ett eget system.
Vi har liksom konstruerat en sorts lätt lyftkran där en Bosch UniversalHedgePole långskaftad batteridriven häckklippare hänger. Lyftmekanismen avlastar klipparens tyngd från kroppen. Det går lite långsammare att klippa (10-15 meter/dag) men på det sättet klarar vi också de delarna själva, trots våra funktionshinder.
Vår trädgård har tillsammans kostat drygt 50.000 Euro. Man kanske kan tycka att det är dyrt, men när man beaktar alla positiva saker (som t.ex. det fysiska och psykiska välmåendet) så känns summan inte alls stor. Läs mera i inlägget: Min trädgård och varför den är så viktig.
Trädgården ger mycket mer än den kostar.
Förutom det jag ger bort så är trådgården min bästa investering. Det är värt varenda cent, tycker jag.
Det är ändå viktigt att förstå att en trädgård inte är fast i pengar. Om du har fysisk kapacitet och kan göra de tunga jobben själv, så sparar du enkelt 2/3 av kostnaderna. Trädgården består till stor del av kontinuerligt (hälsosamt) arbete.
Ännu mera pengar kan du spara om du sår och driver upp dina växter själv, från fröer eller sticklingar. Då kan du med tid och tålamod få en härlig trädgård nästan gratis.
Besök och njut av så många trädgårdar som möjligt (så hittar du inspiration och idéer) och skapa sedan din alldeles egen drömträdgård!
Bekanta dig med alla härliga växter i min trädgård på sidan Trädgårdens växter i bilder (& detaljerad växtlista).
* * * * *