Tag: Personligt

#10 Biografi: Mera hälsoproblem och min nya bil

Vintern 2010 insjuknade min man till sådan grad att han blev totalt invalidiserad i över ett år. Han kunde knappt röra sig och jag fick mata och tvätta honom.

Jag berättar utförligt om min mans invaliditet, och om hur drastiskt den har påverkat vårt liv, vår livsstil och våra inkomster, i en skild artikel.

Artikeln heter Min man Henrik Karlberg: hans funktionshinder, hälsoproblem & nollinkomst, och du hittar den även i Dokumentation & Bilder.

Jag köpte på hösten 2010 en ny bil, en trygg och säker Volvo XC60 som jag fortfarande har. Den är hög och har stora dörrar, så att Henrik lättare skall kunna sätta sig in i bilen. Vi tänker ekologiskt och kör endast då det är nödvändigt. Nu, efter elva år, är bilen körd endast 40.000 km, fortfarande i skick som ny. Bilderna är tagna sommaren 2020.

Se fler bilder (och bilens fulla specifikation) här.

* * * * *

#11 Biografi: Min konstnärsutbildning och fotokonst

Läsåret 2010-2011 gick jag en fotograf- och konstnärsutbildning i Åbo.

I min fotokonst var jag fokuserad på estetik och ville fånga skönhet och ta fram det vackraste i allt jag fotograferade. Jag gillade inte att fotografera människor och tyckte det var frustrerande och jobbigt trots att jag är en av Finlands bästa. Jag fotograferar helst saker, djur, fåglar och natur. Min specialitet är att hitta skönhet och att finna det som är vackert där andra inte har upptäckt det. Det var som en väldig utmaning, en jakt på det vackraste jag kunde hitta varje gång jag fotade, i varje person eller objekt framför min kamera. Som konstnär lyckas jag fånga unik skönhet i varje person jag fotograferar, oberoende av utgångsläget.

Min konst är filosofisk framför allt annat, ofta med estetiska inslag, men estetiken är inget självändamål. Fulhet kan filosofiskt fungera väldigt bra i konst. Det var ändå tack vare mitt estetiska öga som jag kom till en nivå som ingen annan är på och det var därför folk, kända och okända från hela landet, kom till min konstnärsateljé. Jag hade någonting som man inte annars hittade i detta landet. Jag hittade alltid skönhet och estetik även i det estetiskt fulaste objektet.

Jag hade en “magic touch” när jag fotograferade, en speciell förmåga som jag inte riktigt kan sätta ord på själv, men som kanske kunde uttryckas som en konst att skapa stjärnglans av vem eller vad som helst. Eller helt enkelt att skapa internationella och lockande verk av högsta klass, oavsett objekt.

Jag fotograferade många människor som var på toppen, eller ville till toppen, i olika synliga branscher; modeller, skådespelare, kändisar, artister, politiker och affärsmän. De flesta av de här människorna var själviska, otrevliga, och rent av vidriga som människor. Vackra på utsidan men fula inuti. De hade ingen själ, inget hjärta, inget samvete. De upprätthåller en falsk fasad, för att lura allmänheten och omgivningen.

Jag förstod att någonting var fel men inte exakt vad. Jag kände igen det narcissistiska mönstret från barndomen och min sorgliga uppväxt, men hade ännu inget ramverk för att hantera problematiken.

Först senare insåg jag att de flesta personerna jag fotograferat verkligen var giftiga narcissister som utan samvete ensidigt ville utnyttja min förmåga till sin egen nytta – de ville stjäla stjärnglansen. Min unika förmåga var för dem otroligt värdefull, men de ville bara exploatera mig som en slav.

Man kan säga att jag omedvetet var med och byggde upp en kultur, där jag med min förmåga lyfte fram ondskefulla och illasinnade människor till kändisskap, till toppen av samhället. Dessa hemska människor borde inte få ha någon synlig eller påverkande position/makt i ett hälsosamt samhälle.

Jag såg alltså verkligheten bakom narcissisternas fasader, men i brist på bättre förståelse där och då, var jag tyvärr med och byggde upp de vackra fasaderna.

Alla människor älskade mina bilder, vilket också ledde till att folket började tycka om de personer som var avbildade i mina verk. Jag kunde väcka ett ha-begär genom mina verk. Jag hade makt att styra människors perception.

* * * * *

#12 Biografi: Konstutställningar och mitt skapande

Mina tavlor och bilder har varit med i flera konstutställningar men jag har aldrig strävat efter att göra mitt namn berömt. Jag har inte sökt ära. Skapandet, inte erkännandet har varit viktigt.

Idag är konst för mig mer än bara skönhet, det är liv.

Jag uppskattar det icke-perfekta, och ju knäppare desto bättre.

Äkthet är viktigt. Jag vill skilja det äkta från det oäkta.

Jag vill ha råheten, verkligheten, skörheten och det bräckliga. Jag söker sanningen. I kombination till skönheten, på sitt sätt. Där finns det verkligt vackra.

Eftersom mina inkomster kommit från familjeföretaget Oy Elfving Ab så har tanken med min konstnärsverksamhet aldrig heller varit ekonomisk utan jag har sett det som min plikt och mitt ansvar att förvalta och förädla mitt konstnärskap eftersom jag har haft unik möjlighet till det, på ett sätt som är få förunnat.

Det självständiga, fria skapandet har varit det viktiga.

Jag är en fritt utövande konstnär och det konstnärliga skapandet är mitt liv och min livsstil, inte mitt jobb. Jag gör inte konst för konstinstitutioner eller marknaden, utan för det verkliga livet.

Idag är målet med min konst att ”verken ska vara en katalysator för att göra världen bättre”.

Jag skapar inte för pengar – jag har alltid helt och hållet skapat självständigt, för mitt eget konstnärliga skapandes skull, med min egen vision som min drivkraft. Denna frihet har möjliggjorts av min privilegierade ekonomiska situation. Jag har aldrig gjort något på beställning och aldrig fått en euro för något jag gjort.

* * * * *

#13 Biografi: Ännu mera hälsoproblem och självisolering

2011/12 insjuknade min man Henrik allvarligt i Ulcerös Kolit, en kronisk autoimmun sjukdom, och eftersom han var nära döden måste han spendera längre tider på sjukhus.

Sjukdomen gör att kroppens immunförsvar attackerar de egna organen så att man förblöder.

Tidvis, tack vare immunsuppressiva läkemedel, mår han bättre men han blir mera mottaglig för alla andra sjukdomar.

Du kan läsa mer om Henriks hälsa här >

Eftersom vi är ansvarsfulla så inleddes här för vår del vår isolerade självkarantän, och vi började i allt högre grad undvika folksamlingar, sammankomster och restauranger. I början kändes det väldigt tungt och ovanligt, att vara utan allt sådant, men man vande sig efter en tid.

Vi har alltsedan dess (i över 10 år) varit tvungna att leva som eremiter, isolerade och avskilda från samhället. I dagens COVID-19-pandemi låter det kanske inte lika främmande längre, eftersom de flesta har varit tvungna att leva isolerade och försiktiga – men det är en väldigt stor omställning då man är tvungen att göra den.

Pandemier är övergående, medan kroniska sjukdomar är livslånga. Så begränsat som människor periodvis hamnat att leva under pandemin, måste vi leva resten av livet.

* * * * *

#14 Biografi: Mångdubbelt offer för narcissistiskt våld

Jag är mångdubbelt offer för narcissistiskt våld. Jag är dotter till en narcissist och har vuxit upp i en dysfunktionell familj. Du kan läsa mer om min uppväxt här.

Som jag tidigare nämnt, så är både jag och min man mycket snälla och generösa människor, super-empatiska och högkänsliga personer som psykologin kallar det. På psykologernas NPI-skala (Narcissistic Personality Inventory) får jag resultatet 3 av 40, och min man 4 av 40. Medeltalet för alla människor är drygt 15 av 40, och narcissister får förstås de högsta poängen.

Vi var lätta offer för narcissistiska människor som såg en möjlighet att utnyttja oss, och dra nytta av vad vi hade. Vi var godtrogna och blåögda. Vi trodde gott om alla. Vi litade på illusionen om ett rättvist finskt samhälle med jämlikhet, öppenhet, demokrati och konstnärlig frihet.

Några av de mest falska och exploativa människor jag träffat började en kampanj av psykiskt våld mot min man när de fick veta att han var sjuk och svag. De drog in mig också. De elaka människorna ville inte bara kontrollera och dominera oss, de ville förgöra oss (enligt det typiska mönstret som narcissister och psykopater har). De började göra vårt liv till en mardröm av aldrig tidigare skådade proportioner.

Narcissisternas mönster är alltid att hänsynslöst exploatera andra för sin egen nytta. Mönstret är tydligt och prediktivt.

Jag forskar om narcissism och kommer nedan att beskriva narcissisternas prediktiva mönster noggrannare; hur de ljuger, förvränger, manipulerar, svartmålar samt projicerar sina egna fel på sitt offer, för att med härskartekniker upprätthålla absolut makt och dominans, och för att totalt förgöra och straffa de offer som vägrar dansa efter deras pipa. Omgivningen går alltid på narcissistens skickliga spel och tror att narcissisten är ett offer, vilket i praktiken skär av all support för de verkliga offren. För att detta skall fungera bra behövs det hemlighetsmakeri, alltså sekretess och ingen insyn.

Narcissister dras till varandra. När flera narcissister samarbetar blir våldet exponentiellt.

Definition av Narcissistens beteendemönster:

Narcissister döljer sig bakom en söt, trevlig, charmig och sympatisk fasad. I verkligheten är de onda, egocentriska, manipulativa och odrägliga personer. De ljuger så de tror det själva. Och de ljuger om precis allt. Deras sanning och fakta är vad de tycker. De saknar empati, sympati och samvete. De styrs av en strävan efter makt, status och berömmelse, och söker endast sin egen nytta. Varje relation med en narcissist är ensidig och destruktiv.

Narcissister är skickliga på att nå sina mål, alltid på bekostnad av andra. De har ett enormt kontrollbehov, och vill dominera till varje pris. De utövar diverse härskartekniker, våld, hot och utpressning för att få sin vilja igenom. De har helt egna spelregler, som ständigt ändras. De är inte lojala mot någon. De håller inte överenskommelser. De är otroligt avundsjuka och lättkränkta. De har orealistiska krav. De tror de har rätt till precis allt, och att de står över alla andra. De tar alltid äran, men aldrig ansvar, skulden eller konsekvenser för något. De plockar russinen ur kakan. De förvrider allt så att felet skall sättas på andra. De projicerar sina egna fel och brott på andra. De låtsas alltid vara ett offer. De skapar konflikter, drama och intriger, där narcissistens enda mål är att dominera och förstöra sin motpart. Narcissister har förödande konsekvenser för alla. De smutskastar alla som står i vägen för deras ego. De vänder omgivningen mot offret, isolerar offret och skär av allt stöd. De gör vad som helst så att ingen skall ha insyn i vad som pågår. Allt måste hållas hemligt. De vill ha fullständig kontroll i ett fullständigt mörker. Saker tas ur sitt sammanhang och förvrängs för att passa narcissistens berättelse. De tar bort fokus från den egentliga frågan. De har bara rättigheter och inga skyldigheter. De är hypokriter, mästare i skådespel. De lever i en låtsasvärld, och levererar åsikter som fakta. De förväntar sig alltid särbehandling. Narcissister hatar sanning, öppenhet och verklighet, för allt det avslöjar dem.

När omgivningen tror på narcissistens falska spel blir konsekvenserna ödesdigra. Om man litar på en narcissist drar man alltid fel slutsats. Omgivningens sympatier ges till narcissisten, som är den verkliga förövaren, skurken. Narcissistens offer får ingen förståelse eller hjälp, utan dubbelbestraffas. När det sker genom maktpositioner på kollektiv nivå leder det till felaktiga och förödande myndighetsingrepp och svartmålning i massmedia. Den kollektiva narcissismen träder fram.

För att kunna se igenom narcissisters beteendemönster behövs fullständig genomskinlighet och öppenhet. Det behövs ljus. Sakfrågan måste öppet diskuteras.

Det är enkelt att avslöja narcissistens mönster om man objektivt kan addera ihop spelet med full information. Mönstret är mycket förutsägbart när man vet vad man skall leta efter. Bitarna faller på plats och narcissisten avslöjas.

Det har varit tungt att bli orättvist anklagad och anfallen men detta har samtidigt öppnat mina ögon för problematiken gällande narcissistiska människor i större bemärkelse än bara inom familj och relationer.

Följande chock var att identifiera att det narcissistiska mönstret fortsätter, nivå för nivå, genom hela samhällssystemet, ända upp till toppen. Systemet har gjort fel efter fel, och skyddat sig genom att göra ännu större fel. Allt detta döljs av total sekretess, helt utan offentlig insyn, genomskinlighet och offentlig debatt. Du kan läsa mer om det i blogginlägget: Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland).

Ur mänskligt perspektiv är situationen givetvis tragisk för mig och min man, men händelserna har avslöjat ett tydligt mönster hos de narcissistiska individerna och det narcissistiska samhället. Systemet avslöjar sig själv, i sin kamp för att upprätthålla den falska fasaden till varje pris.

Mina empiriska observationer av händelserna kan bygga vetenskaplig förståelse för hur narcissistiskt våld fungerar i samhällssystem.

Genom att identifiera och forska i detta mönster har jag fått insikter som är banbrytande och som på sikt (under de kommande generationerna) kommer att leda till stora globala förändringar och förhoppningsvis en revolution av sanning, kärlek och öppenhet. Jag återkommer till det här senare i min text.

* * * * *

Villa Kia Hirvensalo Trädgård Turku Finland Åbo garden puutarha

#15 Biografi: Min trädgård och varför den är så viktig

För att komma bort från stress och bekymmer har jag satsat alltmer på trädgården. Vi har designat och skapat vår egen trädgård från ingenting. Tomten var förut bara en öppen, nersjunken åkerplätt, nästan 1900 m² stor.

Jag är en passionerad och kreativ trädgårdsmästare och älskar att vara i trädgården. Att klippa gräs, rensa ogräs, vattna, kratta, planera, ansa, klippa häckar – allt är givande att göra.

Trädgården reflekterar hurudana vi är. Det finns ett gammalt talesätt av Alfred Austin: “Show me your garden and I’ll tell you what you are“.

“Show me your garden and I’ll tell you what you are“

Naturen och grönskan är otroligt viktiga för mig. Trädgården har varit ett av mina huvudprojekt på sommarhalvåren och jag är många timmar varje dag ute och jobbar i trädgården, som vi sköter helt själva.

Trädgården är både modern och klassisk med inspiration från Medelhavet. Den består av två delar; en stram, strikt del med strukturer och rabatter, och en friare del som är anpassad för det som vi kallar “wildlife”, alltså fåglar, insekter och djur. Vi försöker se till att alla har det bra; vi skapar boplatser för fåglar med holkar, träd och buskar. Djur och insekter hittar mat där och vi planterar fjärils- och bivänliga plantor och växter. I trädgården har vi placerat ut flera vattenpunkter så att fåglar, insekter och djur kan dricka. Också luftkvaliteten i området förbättras tack vare de 600 träd och thujan vi planterat.

Vi har en kompost dit vi för trädgårdsavfall, en del hushållsrester, toarullar och löv. Komposten ger nyttig gödsel till delar av trädgården. Den är ett effektivt och miljövänligt sätt att minska andelen hushållsavfall som hamnar i soporna. I övrigt sorterar vi noga allt avfall så att det mesta kan återvinnas, genom att ha egna sorteringskärl för varje sorts avfall.

Det tog många år att skapa och forma trädgården och även om den nu har nått mognad blir den ändå aldrig klar. Det finns alltid nya projekt och idéer att förverkliga. Den är ett levande konstverk som förändras varje år.

Allting är cykliskt i naturen – varje årstid har sin egen charm med sina egna uppgifter och upplevelser. Trädgården är ett viktigt ställe för mediterande och reflekterande över meningen med livet. Man känner sig grundad i naturen. Man glömmer alla bekymmer runtomkring en och kan stilla sitt sinne medan man koncentrerar sig på något fysiskt, eller på att planera en kommande plantering, eller bara på att njuta av den skönhet som omringar en.

Man finner lugn och ro och värdighet i djupet som en trädgård förmedlar. Man ser och upplever saker som man inte gör inomhus eller i städer. Att bygga upp och sköta en trädgård är ett terapeutiskt och kreativt, fysiskt hårt men väldigt belönande jobb. Jag själv ser trädgården som en nyckel till psykiskt och fysiskt välmående. Jag får starkare muskler, starkare hjärta, bättre sömn, bättre självförtroende och mindre stress, ångest och depression.

Trädgårdsskötsel är också en moralisk och pragmatisk livsskola som ger dygder som tålamod, uthållighet, tillförlitlighet och ödmjukhet. Man inser sin litenhet inför naturens krafter, man kan uppleva och bearbeta många olika känslor som glädje, sorg, optimism och hopp. Det gemensamma är att man får bearbeta det man upplever och att naturen är väldigt direkt. Den har ingen fasad. Man ser livets bräcklighet, ena dagen finns man, den andra inte. Livscykeln. Nytt liv och nya möjligheter varje vår.

Naturen är natur – det händer saker, vissa saker trivs inte bra medan andra frodas och lyckas väldigt bra. Man får anpassa sig och se det som fungerar just i de förutsättningar som råkar existera på platsen. I trädgården kan man också experimentera och lära sig nya saker.

Man lär sig med tiden att acceptera att saker händer, växer, kommer och går. Man inser att saker tar och får ta tid. Naturen har sin egen vilja, sin egen gång. Det finns en massa faktorer som man inte kan påverka – även om man försöker skapa de bästa förutsättningarna kan man inte kontrollera någonting. Detta inger respekt och vördnad och insikt. Man får analysera vidare då det är något man inte förstår, eller som inte fungerade så som man trodde att det skulle göra. Man får ta lärdom av naturens vishet, det finns otroligt mycket att hämta där. I trädgården kan man vara sig själv, utan yttre påtryckningar eller påfrestningar. Man kan gå med eller utan kläder och naturen tycker det är det mest naturliga som finns.

Hittar man någonting som fungerar kan man upprepa det om och om igen i trädgården. Det är en otrolig känsla att se saker man planerat ta form, växa till sig och leva sitt eget liv och i sin tur generera nya möjligheter till liv. Livscykeln påbörjas återigen, ett nytt år och en ny tid.

I blogginlägget Så ledde Villa Ephrussi till Finlands finaste häck (+ 5 skötselråd) berättar jag mera om inspirationen till vår trädgård och ger praktiska skötselråd, hur man sköter en tujahäck.

På sidan Dokumentation & Bilder finns det mera trädgårdsbilder. Jag har också gjort en vacker video av årets första gräsklippning (med min batteridrivna gräsklippare).

Se också Trädgården & alla växter i bilder (detaljerad växtlista).

* * * * *

#16 Biografi: Fågelskådning

Ett av mina intressen är fågelskådning och tack vare att vi har fått bo granne med ett naturreservat (med en stor skyddad fågelvik) har jag fått göra sällsynta och speciella observationer genom husets fönster.

Ägretthägrar, gråhägrar, tranor, havsörnar, fiskgjuse och kärrhökar ser man nästan dagligen under sommarhalvåret. En mycket sällsynt svarthakad buskskvätta var en gång på besök i trädgården. På våren och hösten reser fåglarna ofta via vår fågelvik, så man kan observera stora fågelskockar, t.ex. ett femtiotal hägrar på en gång. Allt som allt har jag observerat (och fotograferat) drygt 100 olika fågelarter hemifrån.

I sektionen Dokumentation & Bilder ser du mera fågelbilder och min kompletta tomtlista på alla fågelarter jag observerat från Villa Kia.

Ett 20-tal fågelpar häckar varje år i trädgården (exempelvis ringduva, rödhake, svartvit flugsnappare, sädesärla, hämpling, grönfink, pilfink, gråsparv, blåmes, talgoxe, skata och björktrast). Jag blir alltid överlycklig då jag hör de små pip-ljuden (som betyder att småfåglarna lyckats med häckningen) och man sedan ser de energiska föräldrarna flyga fram och tillbaka till boet med mat.

* * * * *

#17 Biografi: Norden och Stockholm som främsta hem

Av hälsoskäl blev det allt svårare för oss att resa och Norden blev vårt främsta hem. Vinterhalvåren 2014-2017 bodde vi i Stockholm, i en takvåning vid vattnet i Sickla, som vi hyrde av ett pensionärspar som for till Thailand över vintrarna.

Bostaden var stor och rymlig, 122 m². Det var som en egen villa på toppen av ett litet höghus (med praktiskt garage i källaren). Panoramautsikten var mot Sicklasjön, Nackareservatet och Hammarbybacken. Vi kunde följa med världscup-tävlingar i parallellslalom genom fönstren.

Världscuptävling i parallellslalom fotograferat genom bostadens fönster

I Stockholm brukade vi delta i Nobelfestligheterna och varje år gå på Nobelpriskonserterna. Det var en vetenskaplig festvecka, där Kungafamiljen och Nobelprisvinnare med familjer deltog. Att bekanta sig med de framstående vetenskapsmännen och deras tankesätt var för mig en stor inspiration till innovativ forskning.

Nobelpriskonsert i Konserthuset Stockholm
Nobelpriskonsert 8.12.2016
Promenoaren i Konserthuset

Jag beskriver en av mina Nobelkonsertupplevelser i blogginlägget Med Kungen och Beethoven på Nobelkonsert (Stockholm 2014).

Den vackra Cadierbaren i Grand Hôtel Stockholm blev ofta vårt andra vardagsrum (där man kunde njuta av en Club sandwich eller bakelse i lugn och ro). I baren kunde man också observera kända narcissister i en naturlig och avslappnad miljö, vilket gav mångsidig empiri till min forskning (jag är en högkänslig person och ser saker som inte andra ser). Den trevligaste tiden i Cadierbaren var helt klart under Nobelveckorna, då Nobelprisvinnarna med sina familjer umgicks med alla. Att få sitta där med de främsta vetenskapsmännen, de visaste i världen, är någonting jag aldrig glömmer.

I Stockholm deltog jag ofta i gudstjänsterna i Kungliga Hovförsamlingen i Slottskyrkan, som generöst öppnar sina portar för alla och erbjuder fina och givande gudstjänster.

Vi har också tidvis bott i Danmark, t.ex. i VM Husene i Köpenhamn, och på flera mindre orter både på Jylland och Själland.

I sektionen Dokumentation & Bilder finns det fler bilder av vår bostad i Stockholm, under åren 2014-2015, 2016 & 2017.

* * * * *

Kia Karlberg by Henrik Karlberg

#18 Biografi: Annorlunda dygnsrytm, kaffe och skicklighet

Vi har en dygnsrytm som väsentligt avviker från den cirkadiska dygnsrytmen, oftast till sådan grad att man inte ens kan kalla det en rytm. Vi är nattmänniskor och sover oftast på dagen. Vi har en helt annan takt än samhället. Natten är härligt tyst och lugn, perfekt för skapande och koncentration. Som högkänsliga personer älskar vi stillhet och lider av oljud.

Jag är en kaffe-aficionado/hemmabarista och börjar varje dag (efter frukost) med ritualen att manuellt laga en välsmakande espresso på nymalda kaffebönor.

Kaffeproceduren tar vanligtvis 25 minuter fast själva bryggningen går på 27 sekunder. Det mesta av tiden går åt till förberedelse och efterarbete. Att göra saker bra tar alltid mycket tid.

Kaffekvaliteten, kaffemängden, malningen, tampningen, vatten- och utrustningstemperaturen samt tidsåtgången måste vara exakt rätt. Varje gång. Resultatet blir en summa av allting.

Jag använder en billig DeLonghi espressomaskin (99 €) och en Krups kaffekvarn (49 €). Kaffekvarnen skaffade jag redan år 2004 och har använt den dagligen sedan dess.

Jag använder Arvid Nordquists Espresso Nero kaffebönor, ett verkligt fynd (som bara kostar ca 7 € per 500 g). En påse räcker en hel månad. Kaffesumpen är ett fantastiskt gödsel för trädgården, och den tomma kaffeförpackningen returnerar jag till återvinning.

Mitt vardagskaffe brygger jag på en blandning av Arvid Nordquists Franskrost (kunde förut vara på erbjudande 3 paket för 10 €) och Oquendo (ett spanskt Torrefacto kaffe) i en över 22 år gammal Moccamaster. Jag dricker två koppar per dag.

Alla som smakat mitt kaffe säger samma sak – att det är det bästa kaffet de någonsin druckit.

Jag vill här dra en parallell till mitt skapande och min konst, som väcker samma positiva reaktion hos människorna. Alla som sett mina verk säger samma sak – att resultatet är det bästa och finaste de någonsin sett.

Kom ihåg att resultatet aldrig är fast i utrustningen, eller dess pris.

Man kan skapa med allt. Det är förmågan och skickligheten som räknas. Alltså hur skickligt man kan använda den utrustning man har. Talang kombinerat med vision, hårt jobb och många års erfarenhet ger en unik förmåga. Kan man, så kan man. Det gäller allt i livet.

Titta på min mans bilder. Fantastiska och mästerliga konstverk som han främst skapat med en gammal pocketkamera (som inte kostat mycket).

Har man skicklighet och förmåga så kan man skapa med vilka verktyg som helst. Och det bästa är att ingen någonsin kan ta denna förmåga ifrån dig, hur de än skulle försöka.

* * * * *

#19 Biografi: Mina fadderbarn

Det har varit en stor glädje för mig och min man, att få ha åtta fadderbarn via Compassion, en internationell hjälporganisation.

Vi har 6 fadderbarn i Etiopien (Bula, Selam, Bontu, Tigist, Naftati och Barkot), 1 fadderbarn i Uganda (Ssemanda) och 1 fadderbarn i Colombia (Marien).

Via faddersystemet, som är väl beprövat sedan årtionden, kan barnen t.ex. få skolgången betald. De kan få mat, kläder och förnödenheter samt tillgång till sjukvård och stöd.

Utöver fadderskapet är det även möjligt att ge extra gåvor till barnen och deras familjer.

Den ultimata fattigdomen i områdena där Compassion verkar är svår att greppa för oss här i väst. Behoven är aldrig sinande.

Jag valde Compassion efter en grundlig jämförelse mellan olika organisationer. Jag ville hitta en effektiv organisation där så lite som möjligt av gåvorna går till administration, och så mycket som möjligt till direkt hjälp.

Compassion har ett humant och genomskinligt system, där varje barn får kommunicera med faddern (och också redogöra utförligt för hur gåvorna använts). På så sätt vet man att hjälpen når fram, och hur barnens liv drastiskt förändras till det bättre.

Det är rörande att läsa barnens brev (som kommer i elektronisk form via Compassion-systemet, med bilder) där barnen beskriver hur familjerna använt gåvorna, exempelvis köpt hönor, getter, grisar och kor, mat och kläder och skor, madrasser och lakan, tvål och hygienartiklar, säckar med säd, eller betalat skolavgifter för syskon mm.

Redan en 100 € gåvosumma kan (på vissa ställen) ge en ko, eller flera getter eller grisar, till en fattig familj. Djuren genererar nya möjligheter (och fler djur) och kan totalt förändra en hel familjs livssituation, på lång sikt.

Som exempel så har vårt äldsta fadderbarn (fyller 21 år) med familj skaffat många djur. De började med hönor, grisar och getter, och har nu också flera kor. De har kunnat bygga ett eget hus med inkomsterna från djuren, och även syskonen har kunnat gå i skola. Det känns som ett ansvarsfullt sätt att ge och hjälpa.

Jag rekommenderar att du ger så mycket du kan. Den enda rikedom du har, är den du ger bort. Gör dina egna efterforskningar och välj någon organisation som passar dig.

Jag har varit nöjd med Compassion. Vill du veta mera om dem så hittar du information här: Compassion Sverige, Compassion International & Compassion blogg.

Se också mitt testamente till välgörande ändamål (barn i Afrika).

* * * * *