I år är våren sen. Det har länge varit kallt med frostiga nätter. Nu har det äntligen blivit varmt och skönt.
I vår trädgård (som vi själva skapat efter att vi byggt huset 2004) på ön Hirvensalo i Åbo har vi har en liten allé med 8 körsbärsträd (Bergkörsbär, Prunus sargentii).
Vi väntar alltid ivrigt på att körsbärsträden skall börja blomma. Den rosa, vackra och sirliga blomningen är en av trädgårdsårets absoluta höjdpunkter.
Den 8.5.2021 började körsbärsträden äntligen blomma (som vackrast var de den 12.5).
Jag dokumenterar kontinuerligt trädgården och omgivningen med mycket bilder. Jag har startat en egen sida för dokumentationsbilder – där kan du se vilken obeskrivligt vacker plats vi fått bo på i 17 år, och hur årstiderna ser ut från våra fönster, vecka efter vecka. Där finns också tomtbilder från fågelperspektiv.
Här nedan postar jag ett galleri med massor av bilder av årets körsbärsblomning + lite andra söta vårblommor. Bilderna är tagna med en gammal Leica pocketkamera och en Panasonic Lumix G90.
Jag och min man har planerat och skapat en av de mest speciella och unika trädgårdarna i Finland; vår egen trädgård.
I det här blogginlägget vill jag berätta om inspirationen (Villa et Jardins Ephrussi de Rothschild) till vår trädgård, men också ge dig praktiska råd genom att beskriva hur vi själva sköter våra thuja-häckar (som många tycker är de finaste i Finland).
Efter att vi hade byggt huset fyllde vi upp tomten, med över hundra lastbilslass med jord (som vi fick från ett stort skolbygge i närheten). Sedan gjorde vi som många andra; anlade en vacker gräsmatta och planterade några träd, utan någon större plan.
Vi ville så gärna skapa en egen trädgård – men visste inte mycket om trädgårdar från förut (annat än att vi älskade dem). Vi hade bott en hel del i Spanien och beundrat husen som omgavs av sina höga, vackra häckar. Vi gillade den privata sfären häckarna skapade. Även husen och de välklippta häckarna i Beverly Hills var en inspiration.
Vi tillbringade också mycket tid på Franska rivieran. Där finns det många underbara trädgårdar, och speciellt en trädgård har varit väldigt viktig för oss: Villa et Jardins Ephrussi de Rothschild som finns på Saint-Jean-Cap-Ferrat.
Jag minns när vi kom till Villa Ephrussi för första gången;
Det var som att hitta hem. Det var en härlig upplevelse för alla sinnen. Den vackert designade tomten, med olika trädgårdar och ljuvliga växter, var som en enda stor och varm kram för själen. Medelhavet gav trädgården dess underbara bakgrund.
Vi vandrade sakta runt. Vi satt och lyssnade på fågelsången och njöt av alla dofter och synintryck. Som högkänsliga personer upplever vi saker mycket intensivare än många normala människor gör, och vi längtar alltid efter lugn och ro. Vi fann ett otroligt lugn i trädgårdarna. Det var en av de vackraste och skönaste helheterna vi någonsin sett och känt.
Man glömde totalt bort tiden. Det blev allt färre människor runtomkring oss, och till slut var vi ensamma kvar.
Vi var där tills de skulle stänga för dagen.
Vi ville inte gå iväg. Vi satt kvar på en bänk och njöt till sista stund.
Då kom det en vakt gående mot oss, en stilig fransman.
“Vi har stängt för dagen” sade han vänligt. “Ni måste lämna området. Ni kan komma tillbaka en annan dag” fortsatte han artigt.
Han ville låsa portarna.
Jag frågade om det är möjligt att få stanna en halvtimme till – det var så lugnt och skönt där när alla andra hade gått hem.
Vakten riktade sin milda blick på fontänen som lugnt sprudlade på.
Han funderade några sekunder och sade “Okej, jag måste ändå göra lite pappersjobb… så vi gör så här – jag låser alla portarna, men lämnar en sidodörr på glänt åt er, så att ni kan komma ut när ni vill. Lås den när ni går hem!”
Så var vi plötsligt helt ensamma i den stora, magnifika trädgården. Vilken njutning.
Villan och trädgården byggdes i början av 1900-talet av baronessan Béatrice de Rothschild (1864–1934). Hennes liv var privilegierat men också fullt av tragedi. Hennes historia berörde oss väldigt djupt.
När vi tog reda på mera om Béatrice de Rothschild, insåg vi att hon var narcissismoffer, liksom vi (se min forskning). Hennes sätt att återhämta sig från den narcissistiska misshandeln var att engagera sig i trädgården (och i konst).
Så skulle det också komma att bli för oss.
Trädgården har för oss varit väldigt viktig, ett sätt att bearbeta alla trauman från det narcissistiska våldet.
När vi satt för oss själva, där och då, helt ensamma i Villa Ephrussi trädgården, omgivna av all naturens skönhet, bestämde vi oss för att försöka förverkliga vår egen version av detta paradis, utgående från våra förutsättningar där hemma i Åbo.
Vi insåg att häckarna var en vital del av helheten (för struktur och ramverk). Häckar är vackra att se på för alla – en glädje både för dem som bor bakom häckarna, men också för alla människor som går eller åker förbi. Häckarna förmedlar en känsla av lugn, trygghet och frid. Tack vare häckarna kan man dela in trädgården i olika rum. Djuren älskar häckar, och man ger fåglarna en plats där de kan bygga bo och hitta mat.
När vi kom hem till Åbo började vi fundera på designen av trädgården. Vi planerade i ett halvt år och sedan tog det ca 3 år att förverkliga planerna.
Vi visste inte mycket om hur trädgårdar byggs. Det vi alltid vetat är dock att man alltid skall försöka att göra allt så bra man kan. Kan man inte själv tillräckligt bra så skall man samarbeta med de bästa.
Eftersom vi bor i Åbo så var den bästa trädgårdsbyggaren vi kunde hitta Viherlassila (som gjorde grundjobben och planteringarna åt oss).
Vi har försökt göra så gott vi kan och vi har fått lära oss mycket längs vägen. Många duktiga trädgårdsmänniskor har gett oss goda råd.
Vi är tacksamma för alla varma och generösa människor som hjälpt oss under årens lopp!
Det över en timmes långa samtalet började med att vi stod och beundrade slottets konstnärligt klippta “thuja-kuber” (som vi tyckte var modigt klippta). Slottsträdgårdsmästaren förklarade att konstnärerna som skött klippningen var rådjur (som älskar Smaragd-varianten av thuja).
Slottsträdgårdsmästaren var en mycket varm, trevlig och vänlig person som generöst och entusiastiskt berättade om bl.a. slottets buxbomsplanteringar och thuja-planteringar, och om skötseln av dem. Det var en glädje att få ta del av hans stora kunskap och erfarenhet. Han gav oss en inblick i trädgårdsskötsel på högsta nivå (Drottningholms slottsområde, som ligger på Lovön strax utanför Stockholm, är sedan 1991 ett UNESCO världsarv). Det satte en benchmark för vår egen trädgård.
Så här planterar och sköter du en thuja-häck, 5 goda råd
1. Grundjobb & plantering
Häcken behöver en bra jordmån för att växa bra. Förbättra jorden enligt vad som krävs på just din plats. Vår tomt var en gammal åker, så jorden var relativt bra. Vi grävde upp en ca 1 meter bred och 50 cm djup skåra, som vi sedan fyllde med färsk mylla.
Thuja trivs bäst i surare jordmån, så kalka inte.
Välj små, bra plantor från en välrenommerad leverantör, som skött växterna väl. Kvaliteten på plantorna kan variera. Om man sköter plantorna väl, så växer de snabbt, upp till 50-60 cm i året (innan man klippt topparna). Mindre plantor rotar sig bättre än stora plantor, och blir därmed vackrare och hållbarare.
Vi planterade thujorna med 50 cm avstånd. Allt som allt planterade vi drygt 600 thujor.
Längs utsidan av häcken gjorde vi en grusgång, som underlättar skötseln.
2. Vattna
Thujan tycker om jämnfuktig jord. Det är speciellt viktigt att vattna väl de första två åren. När häcken blivit äldre, och rotat sig, tål den torka rätt bra.
Vi satte droppslangar för bevattning längs alla häckar. I början vattnade vi häckarna en gång i veckan (djupbevattning, en hel natt per häck).
Se till att unga växter aldrig torkar ut (topparna får inte hänga). Vattna vid behov äldre häckar under torra perioder. Vattna hellre ordentligt och sällan, än slarvigt och ofta. Om sommaren är torr och häcken får för lite vatten brukar thujan bilda extra mycket kottar, istället för att växa.
3. Gödsla
Jag gödslar häcken två gånger i året. Jag ger vårgödsel i början av maj, och höstgödsel i början av augusti. Har du kompost kan du använda det på våren och sommaren.
Häcken behöver mycket näring för att växa bra. Vårgödslet innehåller mycket kväve som sätter fart på den gröna tillväxten. Man kan ge vårgödsel ända fram till midsommaren.
Höstgödslet hjälper växterna att klara vintern och vårsolen.
4. Klipp
Jag brukar klippa häckarna minst en gång i året. Många delar klipper jag varje månad. Vill man ha en riktigt vacker och tät häck lönar det sig att klippa ofta. Jag tror man kan klippa tujahäckar året runt, förutom i juli då det är lite för torrt och soligt. Klipp inte soliga dagar, det bränner växterna.
Klipp inte häckarna maskinellt på våren eller försommaren för då stör du häckande fåglar. Fåglarna älskar häckarna (och som tack ser de till att din trädgård blir nästan myggfri).
Thujan tål klippning väldigt bra och den anpassar sig fint. Klipp hellre ofta och lite än sällan och mycket. Klipp inte in på brunt trä där det inte finns grönt. Klipper du för mycket kan det hända att den inte växer ut igen, eller att det tar väldigt länge innan den börjar växa igen.
Första åren klippte jag alla häckar för hand, med Fiskars häcksaxar.
När man klipper ofta blir häckarna så täta och stadiga att man kan ställa sin kaffekopp på dem, eller använda dem som hjälpbord.
När häcken blev större har jag klippt med olika Bosch batteridrivna klippare, som är mycket lätta och bra (så lätta att också pensionärer kan hantera dem). Mest använder jag en Bosch AHS 50-20 LI, som väger 2,5 kilo. Min man (som har funktionshinder) använder en Bosch Isio som väger 550 gram. Ision har ett praktiskt teleskophandtag så man kan klippa också höga häckar. Till de högsta bitarna använder vi en Bosch UniversalHedgePole, som väger 3,6 kilo. Batterierna håller länge och passar till alla våra andra Bosch-elverktyg.
Jag klipper ändå gärna för hand också, allt jag hinner, och speciellt det som jag är noggrannare med. Alla Thuja Smaragder klipper jag för hand 3-4 gånger i året. På så sätt blir de lena som sammet. Jag tycker att det är terapeutiskt att klippa för hand.
Jag brukar kratta in klippet under häckarna och sedan vända in det i jorden. Det blir värdefull kompost utan extra besvär.
Släng inget klipp i soporna (all kompost behövs i trädgården).
5. Rensa
Jag rensar kontinuerligt bort ogräset närmast plantorna. Häcken mår bäst när den inte behöver konkurrera om vatten och näring. Vi håller gräsmattan på ca 40 cm avstånd genom att kantskära, vilket dessutom ser väldigt fint ut. Vi vänder in gräset och ogräset i mullen, så att det blir till naturlig kompost.
Mera information om våra häckar
Våra häckar är av varianten Thuja occidentalis Brabant, som rådjur och hjortar oftast låter vara ifred.
Priset på plantorna varierar enligt storlek och mängd. Man brukar få mängdrabatt när man köper många.
De flesta av våra häckplantor var av storleken 80-100 cm, men vi använde också 120-140 cm plantor och ett tiotal 200 cm plantor. Jag skulle säga att det inte alls lönar sig att ta stora plantor. Om man sköter thujan bra så växer de väldigt snabbt, och blir mycket tätare och finare med åren.
Det tog inte många år innan de mindre plantorna hunnit ikapp (och vuxit förbi) de större plantorna. Jag anser att de mindre plantorna klarat sig bättre än de som var större från början.
Våra häckar har klippta nivåskillnader för att utsikten ska tas till vara (och tomten ändå vara maximalt privat).
Städsegröna (året runt-gröna) växter, som thujan, kan de första åren vara väldigt känsliga för vårsolen. Då solen gassar på, i februari/mars, kan bladen torka ut eftersom marken ännu är frusen (och rötterna då inte kan ta upp vatten). Det är därför bra att solskydda plantorna, om man har möjlighet till det.
Eftersom vi har en så lång sträcka med häckar har vi inte kunnat skydda plantorna mot vårsolen. Ändå har inte en enda planta dött av solen. Häcken har ibland sett lite torr och brun ut, men den har alltid återhämtat sig.
På de högsta delarna (som är upp till 4-5 meter höga) är häcken rätt svår att sköta. För att kunna sköta den biten har vi uppfunnit ett eget system.
Vi har liksom konstruerat en sorts lätt lyftkran där en Bosch UniversalHedgePole långskaftad batteridriven häckklippare hänger. Lyftmekanismen avlastar klipparens tyngd från kroppen. Det går lite långsammare att klippa (10-15 meter/dag) men på det sättet klarar vi också de delarna själva, trots våra funktionshinder.
Kostnaderna
Vår trädgård har tillsammans kostat drygt 50.000 Euro. Man kanske kan tycka att det är dyrt, men när man beaktar alla positiva saker (som t.ex. det fysiska och psykiska välmåendet) så känns summan inte alls stor. Läs mera i inlägget: Min trädgård och varför den är så viktig.
Trädgården ger mycket mer än den kostar.
Förutom det jag ger bort så är trådgården min bästa investering. Det är värt varenda cent, tycker jag.
Det är ändå viktigt att förstå att en trädgård inte är fast i pengar. Om du har fysisk kapacitet och kan göra de tunga jobben själv, så sparar du enkelt 2/3 av kostnaderna. Trädgården består till stor del av kontinuerligt (hälsosamt) arbete.
Ännu mera pengar kan du spara om du sår och driver upp dina växter själv, från fröer eller sticklingar. Då kan du med tid och tålamod få en härlig trädgård nästan gratis.
Besök och njut av så många trädgårdar som möjligt (så hittar du inspiration och idéer) och skapa sedan din alldeles egen drömträdgård!
Vintern har länge hållit naturen i sitt grepp, men nu är våren äntligen på antågande. Jämfört med fjolåret (som var ett rekordvarmt år) känns våren nästan sen i år.
Att våren skulle börja senare, var i och för sig väntat. Så brukar det gå varje gång fenomenet Polar Vortex Split äger rum.
Jag tycker om att göra mina egna meteorologiska prognoser (jag använder sidan Tropical Tidbits som grund). Mina egna väderleksprognoser brukar vara mera träffsäkra än meteorologiska institutets prognoser.
På de flesta ställen i Finland finns det ännu rikligt med snö (i Helsingfors 17 cm och i Vasatrakten 40-50 cm 23.3.2021).
Här hos oss, på ön Hirvensalo i sydvästra Finland, har snön helt smultit bort. Det är nog en av de bästa och varmaste platserna att bo på i Finland.
Gräsmattan är nästan grön. Fåglarna är glada och ivriga. Småfåglarna kvittrar och tranorna tutar.
För några dagar sedan gick jag ut och jobbade i trädgården för första gången (i år). Solen värmde skönt och det blåste varmare vindar från söder.
Det var länge sedan jag senast kände värmen från solen på min kind. Härligt!
Två mäktiga havsörnar seglade vackert omkring på luftmassorna. Jag stod och beundrade dem så länge att jag glömde att hämta kameran. När jag slutligen gick in för att hämta en kamera så hade de försvunnit. Nästan varje dag ser jag en havsörn, men två stycken tillsammans är mera sällsynt. Båda var vuxna örnar eftersom deras stjärtar var vita.
Trädgården börjar få liv igen
De första små krokusarna blommar tappert. De är de snabbaste blommorna att börja blomma i vår trädgård.
De här fyra bilderna är tagna 23.3.2021:
Tips: För dig som vill ha ännu tidigare blommor (än krokusar) kan jag rekommendera Vintergäck, som hör till ranunkelsläktet. Vintergäck är Sveriges tidigaste två-hjärtbladiga växt och den kan blomma redan i februari. I Stockholm finns det många trädgårdar som tidigt på våren är fulla av de små, pigga, gula blommorna. I Finland är den rätt ovanlig.
Bilder från förra året (våren 2020)
Så här såg det ut i vår trädgård i fjol, när alla färgglada vårlökar blommade.
När jag letade efter bilder till min biografi, så hittade jag den här bilden, fotograferad 1995 i centrum av Stuttgart (Schloßplatz).
Jag bodde då på Finkenweg i Stetten (Kernen im Remstal), som ligger i södra Tyskland, nära Stuttgart. Jag jobbade på Andreas Stihl Ag:s huvudkontor i grannorten Waiblingen. Jag var på den franska sektionen / internationella avdelningen.
Det var en varm och vacker dag, en lördag i början av juli. En ledig dag.
Jag kommer fortfarande ihåg hur Henrik och jag gick hand i hand längs gågatan Königstraße (Kungsgatan) i Stuttgart.
Gatan var livlig – full av människor som yrade på.
Längs med gatan fanns det olika torgstånd.
I början av en liten sidogata, stod det ett par tomma torgstånd. Vi hörde ljud bakom dem, och gick nyfiket dit för att titta vad som händer.
Torgförsäljaren hade just avslutat sin dag. Han tryckte ihop allt skräp i en container. Det var det som hade ljud. Vi pratade en stund med honom och noterade ett ämbar fullt med vackra rosor vid skräpcontainern.
“Vad tänker du göra med dem?” frågade vi.
“Antagligen slänga dem” sade han, “om ingen vill köpa dem”.
Vi blev chockade – så fina blommor borde man väl inte slänga!
“Vill ni köpa dem?” frågade han.
Vi sade att vi inte har råd med 80 så fina och dyra rosor.
“Hur mycket har du i fickan?” frågade försäljaren och riktade sin blick på Henrik.
Henrik satte handen i fickan och hittade några slantar. Jag vill minnas att det var ca 4 tyska Mark (ca 2 Euro).
“Det här är allt” sade han och visade försäljaren.
Försäljaren var snäll och söt. En varm människa. Han ville att vi skulle få blommorna. “Det räcker bra” sade han och gav den jättestora buketten åt mig.
Vi blev alla så glada! Härliga blommor och härliga människor.
Jag hade aldrig hållit en så stor bukett rosor, och jag gick omkring med den hela dagen. Jag var glad och överlycklig.
Buketten var så väldigt stor (och tung) att jag direkt fick ge bort många rosor till människor jag mötte.
Buketten skänkte inte bara glädje åt mig. Alla jag mötte log. Den väckte massor av positiva reaktioner i alla. Flera började prata med oss – vi fick bekanta oss med många nya människor den dagen.
Vi åkte samma dag vidare till Ludwigsburg slott, för att njuta av den stora och härliga trädgården där. Där fanns det vackra rosenplanteringar, så min dag blev fylld av rosor.
Ludwigsburg 1995, självporträtt, filmkamera med timer.
Om någon inte känner till rosor och rosensorter (och inte har alla fakta) kunde de nog lätt ha trott att jag varit framme i slottets trädgård med sekatören…
Trädgården vaknar upp i den härliga vårsolen! Här är några tidiga växter som ivrigt trotsar vintern. Iris, Jacob’s ladder och höstaster har redan startat säsongen.
Marken är ställvis ännu frusen så det är bäst att skydda städsegröna växter (t.ex. buxbom) från att torka ut i solen. Mitt tips för mindre växter: Jag brukar lägga snö ovanpå växterna, och det brukar fungera riktigt bra eftersom snön sedan smälter och vattnar plantorna.
För att komma bort från stress och bekymmer har jag satsat alltmer på trädgården. Vi har designat och skapat vår egen trädgård från ingenting. Tomten var förut bara en öppen, nersjunken åkerplätt, nästan 1900 m² stor.
Jag är en passionerad och kreativ trädgårdsmästare och älskar att vara i trädgården. Att klippa gräs, rensa ogräs, vattna, kratta, planera, ansa, klippa häckar – allt är givande att göra.
Trädgården reflekterar hurudana vi är. Det finns ett gammalt talesätt av Alfred Austin: “Show me your garden and I’ll tell you what you are“.
“Show me your garden and I’ll tell you what you are“
Naturen och grönskan är otroligt viktiga för mig. Trädgården har varit ett av mina huvudprojekt på sommarhalvåren och jag är många timmar varje dag ute och jobbar i trädgården, som vi sköter helt själva.
Trädgården är både modern och klassisk med inspiration från Medelhavet. Den består av två delar; en stram, strikt del med strukturer och rabatter, och en friare del som är anpassad för det som vi kallar “wildlife”, alltså fåglar, insekter och djur. Vi försöker se till att alla har det bra; vi skapar boplatser för fåglar med holkar, träd och buskar. Djur och insekter hittar mat där och vi planterar fjärils- och bivänliga plantor och växter. I trädgården har vi placerat ut flera vattenpunkter så att fåglar, insekter och djur kan dricka. Också luftkvaliteten i området förbättras tack vare de 600 träd och thujan vi planterat.
Vi har en kompost dit vi för trädgårdsavfall, en del hushållsrester, toarullar och löv. Komposten ger nyttig gödsel till delar av trädgården. Den är ett effektivt och miljövänligt sätt att minska andelen hushållsavfall som hamnar i soporna. I övrigt sorterar vi noga allt avfall så att det mesta kan återvinnas, genom att ha egna sorteringskärl för varje sorts avfall.
Det tog många år att skapa och forma trädgården och även om den nu har nått mognad blir den ändå aldrig klar. Det finns alltid nya projekt och idéer att förverkliga. Den är ett levande konstverk som förändras varje år.
Allting är cykliskt i naturen – varje årstid har sin egen charm med sina egna uppgifter och upplevelser. Trädgården är ett viktigt ställe för mediterande och reflekterande över meningen med livet. Man känner sig grundad i naturen. Man glömmer alla bekymmer runtomkring en och kan stilla sitt sinne medan man koncentrerar sig på något fysiskt, eller på att planera en kommande plantering, eller bara på att njuta av den skönhet som omringar en.
Man finner lugn och ro och värdighet i djupet som en trädgård förmedlar. Man ser och upplever saker som man inte gör inomhus eller i städer. Att bygga upp och sköta en trädgård är ett terapeutiskt och kreativt, fysiskt hårt men väldigt belönande jobb. Jag själv ser trädgården som en nyckel till psykiskt och fysiskt välmående. Jag får starkare muskler, starkare hjärta, bättre sömn, bättre självförtroende och mindre stress, ångest och depression.
Trädgårdsskötsel är också en moralisk och pragmatisk livsskola som ger dygder som tålamod, uthållighet, tillförlitlighet och ödmjukhet. Man inser sin litenhet inför naturens krafter, man kan uppleva och bearbeta många olika känslor som glädje, sorg, optimism och hopp. Det gemensamma är att man får bearbeta det man upplever och att naturen är väldigt direkt. Den har ingen fasad. Man ser livets bräcklighet, ena dagen finns man, den andra inte. Livscykeln. Nytt liv och nya möjligheter varje vår.
Naturen är natur – det händer saker, vissa saker trivs inte bra medan andra frodas och lyckas väldigt bra. Man får anpassa sig och se det som fungerar just i de förutsättningar som råkar existera på platsen. I trädgården kan man också experimentera och lära sig nya saker.
Man lär sig med tiden att acceptera att saker händer, växer, kommer och går. Man inser att saker tar och får ta tid. Naturen har sin egen vilja, sin egen gång. Det finns en massa faktorer som man inte kan påverka – även om man försöker skapa de bästa förutsättningarna kan man inte kontrollera någonting. Detta inger respekt och vördnad och insikt. Man får analysera vidare då det är något man inte förstår, eller som inte fungerade så som man trodde att det skulle göra. Man får ta lärdom av naturens vishet, det finns otroligt mycket att hämta där. I trädgården kan man vara sig själv, utan yttre påtryckningar eller påfrestningar. Man kan gå med eller utan kläder och naturen tycker det är det mest naturliga som finns.
Hittar man någonting som fungerar kan man upprepa det om och om igen i trädgården. Det är en otrolig känsla att se saker man planerat ta form, växa till sig och leva sitt eget liv och i sin tur generera nya möjligheter till liv. Livscykeln påbörjas återigen, ett nytt år och en ny tid.
Ett av mina intressen är fågelskådning och tack vare att vi har fått bo granne med ett naturreservat (med en stor skyddad fågelvik) har jag fått göra sällsynta och speciella observationer genom husets fönster.
Ägretthägrar, gråhägrar, tranor, havsörnar, fiskgjuse och kärrhökar ser man nästan dagligen under sommarhalvåret. En mycket sällsynt svarthakad buskskvätta var en gång på besök i trädgården. På våren och hösten reser fåglarna ofta via vår fågelvik, så man kan observera stora fågelskockar, t.ex. ett femtiotal hägrar på en gång. Allt som allt har jag observerat (och fotograferat) drygt 100 olika fågelarter hemifrån.
Ett 20-tal fågelpar häckar varje år i trädgården (exempelvis ringduva, rödhake, svartvit flugsnappare, sädesärla, hämpling, grönfink, pilfink, gråsparv, blåmes, talgoxe, skata och björktrast). Jag blir alltid överlycklig då jag hör de små pip-ljuden (som betyder att småfåglarna lyckats med häckningen) och man sedan ser de energiska föräldrarna flyga fram och tillbaka till boet med mat.
